Had a good time.

Idag är det 4 veckor sen operation. Rätt gött att så lång tid har gått. Det gillar jag!
I dagsläget äter jag endast lite medicin då när jag känner att det hugger till i foten. Men inte alls samma mängder som förr... Bravo.
För att se lite annat än inneväggarna, så skjutsade mamma mej till Malmö igår. Där blev det en helkväll med kusinerna Samy, Jony o Jonathan, brorsan David, svägerskan Coté o Ella. Härligt!
Jag festade till med plankstek (vilken god bea!) på nån fräsch pub och sedan lite EM-kvalsfotboll, efterrätter, prat om livet o frågesport hos David o co. Gött!
Det sköna e att jag uppskattar nu händelselösa dagar när det ibland händer något. Som igår. Kanske i för sig inte så konstigt. Vem vill va arbetslös i all evighet? Men semester tycker vi däremot om. Josåatt. Så är det. Säg inget annat.
Det ryktas om snö i Sthlm, gött o inte va där. För solen skiner i LA. Nu ska jag till solen. Ciao!

Mina drömmars stad

Stockholm, Stockholm, Stockholm!
Nu när jag själv inte är i Staden får jag som tur e se det via programmet Travel. Himlar vad trevligt!!
Bara råkade zappa till denna kanal efter "Halv åtta hos mig" och där ser jag min hemstad. Coolt! Like it!

Annars surfar jag runt på H&M-shoppen. Oooo vad jag blir sugen på klänningar. Långa som korta. Sommar, sommar, som jag längtar efter dej!!

Dagens smarta grej!

Gjorde precis nåt gött. Jo, beställde så kallade Childhood-armband. En stor del av pengen går till barn som far illa. Och det kuliga är att armbandet är riktigt snyggt. Gillar det!!
Den används även av Madeleine o Victoria. Det du ;)
Klicka här om du e sugen!

De beställs i 5-pack. Beställ med kompisar eller ge bort. Perfekt present tycker jag!!

Kram o ciaoo!

Stopp på klagovisan

Känner att jag den senaste tiden mest klagat, klagat o klagat. Varit väl för att det gjort så fasligt ont. O då e inte allt så där himmelens kul. Men måste säga att när det inte gör ont så har jag det ändå himlans bra.
Mamma o pappa har ordnat det väldans schysst här i rummet där jag mestadels hänger. Det är det så kallade tv-rummet i huset.
Vid mina fötter har jag en öppen spis, som pappa fixar eld i varje dag.
Här om dan införskaffade de en 55 tums tvapparat (som man iförsig vänjer sig vid väldigt snabbt =)). Kan ju typ alla tvprogram vid det här laget. Kanske inte Keno förresten.
Blommor har jag som folk skickat till mej, o en hel del lektyr som kommit fram på samma sätt.
Stora stora fönster finnes som vetter ut mot gården och som solen skiner in i massor. Ja, det e fint det.
Vad ska man säga? Jag har det sjukt bra.
Skål i påskmust!

Nya tider

Ja, denna blogg har sett ut så här sen 60-talet, jag vet ;)
Så nu är det dags för nya tider.
Så försöker här själv fiffla med layout o så. Men jag kommer snart få professionellhjälp. Håll ut!

Sista domen

Okej, nu kör jag visst sista omgång gips. Om tre veckor ska jag sen va befriad.
Men snacka om att benet e tanigt inuti. E det mitt??
Igår tog de av mitt pissgula gips. Då fick jag se mitt ben. Längesen sist. Hårigt o härligt ;) Jag röntgades och allt hade läkt som det skulle, men var inte klart än. Så på med ett nytt ROSA grejs. (Helt plötsligt trodde Filippa att dem frågade henne vilken färg som gällde. Verkade det som iallafall. För hon tog sig friheten att svara.)
Gamla skon byttes ut mot en ny bautasko.
Mitt ben ser verkligen pytte ut. Usch ja. Den e muskellös och smal som in i. Inte så kul o se. Men hoppas att den kan förändras och bli bra. Man vill ju ha två ben liksom.
Jag tror jag ska börja träna överkropp hemma. Nu när jag inte kan göra så mycket med den andra delen.
Hej hej.

Tant

Jag är som en gammal tant. Klar en timme innan jag ska åka iväg.
Idag är första tiden jag har att passa på tre veckor. E jag exalterad eller vad??
Kanske inte det roligaste som ska hända. Jag ska ju till ett sjukhus. Men ändå. Jag ska göra någonting. Att det sen är att ta bort stygn, byta gips o sånt. Ja, det får jag ta.

Mamma ska skjutsa ner mej till Malmö. Filippa-vännen ska vi möta upp, som ska följa med till the hospital. Efter besöket hoppas jag på en falafel. Något jag tycker man ska unna sig vid varje Malmöbesök. För tjugo spänn.

Rosa paket

Bilen körde in genom grindarna på Toftavägen och in på dess grusväg. Svängde sedan till höger och parkerade framför det röda tegelhuset. På trappen upp till huset låg ett paket. Ett rosa paket!
Vi förstod att det inte fick plats i lådan för den hade ändå den storleken som den hade. Säg 1,8 kilo.
Det bästa med paketet var att det var adresserat till mej! Inte Hugo, Lisa, Adam eller Petter, utan till mej. Himlar, vilken lycka! (bild på fäjsan).
Kom in och började sprätta, sprätta, sprätta. Och sprätta.
Tro det eller ej. Men den innehöll allt möjligt kul: Stockholms-strumpor, en bok jag velat läsa, skvallerblaskor, Kungliga Damtidningen, nagellack, massa godis, ansiktsmask, hårblommor... O slutligen 17 sköna brev from my friends!!
Hur lycklig blev inte jag på en skala?? LYCKLIG o så glad. Tack vänner, det här betydde sjukt mycket!! Nu längtar jag efter er o Stockholm! (precis som om jag inte gjorde det innan haha). O känner mej på bättre humör.

Kiitos: Bergendahl, Hahl, Sylvie, Jullan, Thureson, Oscar, Ida, Frida, Ceder, Beck, Carro J, Carro H, Lisette, Albin, Elin, Wilnerzon, Nils. Miss ya!! A lot.

Imorn väntar läkarbesök i Malmö. Detta gula äckliga gips ska bort och vi får se vad jag får i dess ställe. Gött ska det iallafall bli.

Kan ej fejka

Tycker det e sjukt svårt att fejka o skriva glatt när det inte känns så himla härligt i livet. Ungefär därför som jag inte uppdaterat här på ett tag.
Vissa stunder, ofta stunder, suger det här gipset verkligen. O jag e så astrött på det.
Har precis sovit, och vaknade nu och klockan visade sig vara typ 16. Fattade att det e ca en månad eller fem veckor tills jag får ta av gipset. Alltså nedräkning. Ett litet sus av hopp for genom denna kroppshydda. Däremot har jag mestadels tänkt på vad ett litet snedsteg kan ha för konsekvenser. Shit, det är helt sjukt. Men nu tror jag att det värsta är över. Att det inte kan bli värre i denna sjukperiod.

Det som hänt de senaste dagarna är att jag i torsdags la av med morfinet. Morfin (aka: himlans gift) som jag käkat sen en månad tillbaka i rätt tjocka mängder för att slippa känna att benet e av.
Men tror ni inte att morfin visst är nåt beroendeframkallande typ av drog som du får abstinens av när du slutar??!? JO! Sorgligt men sant. Så haft kolik, svettningar, frossningar you name it.
Snacka om att bryta ben inte bara handlar om en sak. Har full respekt för folk som råkar ut för grejer känner jag nu. Medicin e bra, men ger vissa biverkningar, som också ska medicineras mot osv osv. Det tar aldrig slut!!

Idag tog jag iallafall min längsta promenad hittills, för e så himla sugen på o bli frisk. Så jag o kryckorna kollade in Skånes landskap litegranna och tränade upp benet. Lite annat än att bara vara i sänglampans sken.
Jes over and out. Kram

Lösning: Jag ska bli wikipedia-smart.
Börjar med Martin Luther King.

RASTLÖS

Ooousch vad jag är RASTLÖS nu. Usch ja. Jag bara vill göra nåt. Varför i allvärlden heter det rastlös? Rast? Lös? Att jag inte har rast? Jag har ju rast hela tiden. Allt the time (översättning till mina internationella läsare). Koko ajan.
Igår var det som om o gå i himmelen när jag kryckgick runt på Landskronas gator. Eller runt gick jag väl inte. Mer rakt tills jag hitta en parkbänk o körde högläge. Men asså har aldrig i livet gillat o kolla i fönster, gå på kullerstenar o känna luft som igår. Tjooo va coolt. Har nog som sagt suttit inne för länge.
Däremot kan jag ta några steg utan kryckor. Hipp hurräy! Detta kommer alltså få ett slut nångång. Sakta men säkert går det framåt.
Ellabella, brorsdottern min, är på besök här nu. Vi har precis haft lite fruktstund o jag har läst min nyinköpta tidning Yourlife. Intressant intervju med Nathalie Schuterman.
Okej, jag e crazy rastlös. Detta inte-göra-nånting-vettigt-o-variationsrikt börjar gå mej riktigt på nerverna. Hjäääääälp!!! Vad ska jag göra??

Mamma tog tag i det

När mamma förstod att jag va allvarligt trött på att ligga här hemma tog hon tag i det o kom på en idé. Tack o lov!! Lycklig jag är som har en sån mamma.
Hon tyckte att jag skulle sätta mej i bilen och vi skulle åka runt lite.
Jag tog de tre trappstegen ut på gården och fick känna på den sköna luften. Det var fräscht. Cirka 12 grader ute och inte en fläck snö nånstans. Happiness!
Vi hämtade kompisarna Cheri och Jessica från stan. De hoppade in i bilen och nu skulle vi fika tyckte vi. Jag o mamma hade glömt bort att det var söndag och vid klockan 18 är inte det mesta öppet i LA. Så det sluta med att vi satt på Coops fik.
Men vilken känsla o va ute i civilisationen. Efter två timmar var jag trött och vi lämnade vårt sällskap: Cheri o Jessica där dem hör hemma, och åkte sen hem till oss.
Känner mej fortfarande "instängd" på nåt sätt, men ändå mer happy än tidigare idag.
TACK mamma, Cheri o Jessica för dagens utflykt!

Trött på det

Inget gladeinlägg idag. E nämligen så sjuuuuukt trött på detta liggande. Här ligger jag med massa bandage runt foten/benet o kan knappt göra någonting. Iallafall inte några vanliga saker som att gå en sväng på 3 minuter, bära ett glas Pepsi Max, köra bil, gå i stan osv. Men det jag troget gör är att jag läser alla bloggar jag kan finna, och ligger i en säng. Shit shit vad trött jag e på det. Alla mina friends typ bor i Sthlm, låååångt bort. Usch o tvi. Ingen bra dag idag. Inte igår heller för den delen. Blääääää.

Klockan 13.05 every day sänds Oprah Winfrey-show på TV. Om ni läser detta nu (alltså nu nu) så fattar ni att TVn hos mej är på och Oprah är i rutan.
Fattar ni vad som händer on the show idag? Jo, Oprah delar ut sina favvosaker. Hon börjar med iPads, sen uggs o därefter nån enkel väska för 256 dollar. Hela publiken går hem lite sakrikare helt enkelt. Jag vill bara meddela att jag är inte bitter. När jag o Filippa var på showen berättade hälsocoachen hur man håller sin vikt i styr, vad man bör äta och så vidare. Filippa gick saklös därifrån, och jag med Oprah-handsvett i min hand. Ja, det är ju mer värt än iPads o sånt skräp. Jag e inte bitter ;)

Annars har smärtskiten satt sig på min kropp. Eller rättare sagt på benet. Så nu är det morfin som gäller var 4e timma. O benet högt upp. O kroppen i säng.

Tack annars för alla kommentarerna ;)

Dreaming on

Ett drömscenario vore ju o bo i Vasastan o jobba i Gamla Stan. Tänk o strosa hemifrån till sitt jobb i Old Town. Ta en kaffe på vägen o låta solen stråla i ansiktet (tom bli solbränd på vägen). Skippa tunnelbana o skit. Tänk. tänk. tänk.
Ja, så gjorde visst "Blondinbella" i morse, enligt dagens blogginlägg. Schjukt inspirerande. Sen vad jag ska jobba med i Gamla Stan är en annan femma. Kanske stå i SevenEleven. Eller inte ;) Men tänk tanken o kunna strosa till jobbet, o göra det i stan. Ja jag faller handlöst för sånt. Aboooo.
Just nu e jag annars så sugen på pannkakstårta. Med blåbär. Jag undrar bara vem som ska göra den till mej?! Jag har sagt till Ella att jag är väldigt sugen, men hon verkar inte ha fattat hinten ÄN. Annars sitter jag just nu tryggt i soffan, vid den öppna spisen. Ändå rätt mysigt när det öser ner där ute.

Brorsan David va här igår. Jag frågade artigt om han läst min blogg. Eller artigt snackar man väl aldrig med sina syskon. Man behöver ju inte fjäska direkt. Men han mena på att jag uppdaterar en gång i halvåret typ. Så han lagt ner min blogg. O jag bara VA?!? Nu e det ju så att så är det inte längre. Nu pratar vi uppdatering hur ofta som helst. Säg inget annat David.
Ses när som :D Kram!

Finbesök

Idag har Ella vart här. Eller hon e ju här fortfaranade...
Hon kom på eftermiddan och efter det har det vart full fart. Men vid halv åtta däcka jag i säng. Men så härligt att ha brorsdottern här. Vi tillbringade onsdan först med att måla olika alster. Lite prinsessor, slott, kungar och katter.
Därefter snacka vi en hel del om mitt ben. Ella undrade om allt möjligt. Hon är en perfekt hjälpare. Hämtar vatten till mej, hjälper mej att gå genom att hålla i ena kryckan, är med på "sjukgymnastiken" på mattan o frågar lite då och då hur benet mår osv. SUPERB!
Efter middan bakade jag och hon kladdkaksmuffins. Vi lämna över massa smet som inte fick plats nånstans. Ja, vi säger väl så ;) O som vi va tvungna att äta upp. Sjukt gott. Ja det var vi väldigt överens om. Sen låg vi i min säng o kolla lite mästerkockar på tv och fira med nygräddade muffins & mjölk. Imorn har vi bestämt att vi ska se ICE AGE!
Ses imörn!

Kom på en sak...

Jo, min skada e en sportskada. Låter inte det fisförnämnt bra?? Jag va ju ute o skulle bli av med en o annan kalori o så hände detta. Så jag Linda har en sportskada precis som elitidrottarna eller Zlatan. Nåt har vi gemensamt. Oh jää!!

I made it!!

Sitter i mammas o pappas soffa o e sjukt fräsch. Doftar som bara den. Du skulle va här!
Duschen som sipprar skönt vatten ligger på våning nummer två. Som du säkert räknat ut finns det ett antal trappor att ta sig uppför innan man är på plats, i kakelrummet.
IDAG var det den stora dagen, som jag efter operation, för första gången bestämde mej för att testa o ta mej upp. I made it! Jag, mitt gipsade ben o två kryckor. Sen att jag va rent svett både på upp o nervägen e en helt annan grej, och att mamma gav hela sitt kroppsliga stöd OM något skulle hända. Men vilken feeling o greja det o va ren! Ja, ja säger då det!

Just nu befinner jag mej alltså på sydkusten. Skåne.
Sen sist jag skrev har jag alltså genomgått en fotledsoperation, då dem har slagit in ett antal spikar, lagt in en platta och sytt ihop foten. Operationen gick sjukt smidigt. Eller jag kände verkligen ingenting. Hade fått en bedövning som gällde från naveln och neråt. Så hade ingen ingen känsel. Fick tom "godis" som dem kallade det, typ lugnande. Men snacka om äcklig känsla efteråt. Jo, för på uppvakningsavdelningen kunde jag inte röra en enda tå, för jag var ju "lam". I typ 6 timmar. När jag väl kunde vicka på dem var jag gudaglad!
Smärtan efter operation har varit galen. Det går inte att beskriva. Men fick massa smärtlindringar i form av sprutor, vilket medföljde massa illamående o spyor (sorry läsare, men välkommen till the real world ;)).
Men efter några dygn på sjukan kom jag ut. Hallelujah! Mamman min hämtade mej från hufvudstan till LA, så här e jag nu o lär mej o gå. Ska visst köra full belastning på foten fast det gör svinigt ont. Så kör lite i taget. Men frisk vill jag bli. Helst hade jag velat vara det igår. Men snart så. Nån gång så. O då, då kommer jag skrika av glädje!

Amerikanska pannkakor

Kolla in länken:

http://sotasaker.com/amerikanska-pannkakor/

Ett skönt citat i bloggen är:
"Något av det finaste med helg är att det finns tid att äta frukost ända fram till lunch."

Perfekt säng

Ligger här i Linda Londéns säng. Måste säga att den är perfekt! Det är en sk motorsäng. Får upp benen bara genom att trycka på en knapp, o detsamma gäller huvet. Så jag sitter typ ihoppressad, eller liksom med huvet o benen upp, ja ni fattar. Kanske ;)
Idag har jag ont i foten igen. Ganska rejält. Men imorn är det operation som gäller. I natt sov jag skitdåligt. Troligen pga morgondagens aktivitet, är nämligen nervös. Vad kommer hända liksom?!? Hoppas innerligt att allt kommer gå bra. Att jag kan lämna stället med ett nytt gips. Jahuu! ;) Min balans e fortfarande ur balans. Det här med kryckor är inte min grej helt enkelt. Som tur är har jag inte bråttom nånstans, utan kan ta det rätt chill med stegen.
Nu kommer Linda med kaffe. Morronkaffet så här vid klockan tretton.
Ha det gott! Kram jag Linda

PS!!! Va visst kaffe med semla. Shit asså!