Kan ej fejka

Tycker det e sjukt svårt att fejka o skriva glatt när det inte känns så himla härligt i livet. Ungefär därför som jag inte uppdaterat här på ett tag.
Vissa stunder, ofta stunder, suger det här gipset verkligen. O jag e så astrött på det.
Har precis sovit, och vaknade nu och klockan visade sig vara typ 16. Fattade att det e ca en månad eller fem veckor tills jag får ta av gipset. Alltså nedräkning. Ett litet sus av hopp for genom denna kroppshydda. Däremot har jag mestadels tänkt på vad ett litet snedsteg kan ha för konsekvenser. Shit, det är helt sjukt. Men nu tror jag att det värsta är över. Att det inte kan bli värre i denna sjukperiod.

Det som hänt de senaste dagarna är att jag i torsdags la av med morfinet. Morfin (aka: himlans gift) som jag käkat sen en månad tillbaka i rätt tjocka mängder för att slippa känna att benet e av.
Men tror ni inte att morfin visst är nåt beroendeframkallande typ av drog som du får abstinens av när du slutar??!? JO! Sorgligt men sant. Så haft kolik, svettningar, frossningar you name it.
Snacka om att bryta ben inte bara handlar om en sak. Har full respekt för folk som råkar ut för grejer känner jag nu. Medicin e bra, men ger vissa biverkningar, som också ska medicineras mot osv osv. Det tar aldrig slut!!

Idag tog jag iallafall min längsta promenad hittills, för e så himla sugen på o bli frisk. Så jag o kryckorna kollade in Skånes landskap litegranna och tränade upp benet. Lite annat än att bara vara i sänglampans sken.
Jes over and out. Kram