torsdag 24 februari 2011

Friends

Nu kanske du tänker att jag ska börja snacka Chandler, Rachel o dittan o dattan. Men ICKE. Istället kanske jag kan säga att jag ska ge Grey´s Anatomi en chans. Inte sett det förr. Men nu har jag plöjt hela 4 avsnitt. Vi får väl se om jag fastnar!
Men friends är ju engelska, och om du tar det på svenska blir det vänner, och på finska: ystävia. (Lär dej det, ett tips. Alltid bra o kunna finska ;))
O två ystävää var här hos mej idag. Hahl o Jossan!
Jossan o jag satte ihop en "allmänbildningslista". Jag ska nu lära mej: USA:s presidenter, massa olika krig, Sveriges historia, naturkunskap, traditioner, elfte september, vetenskapsmän, Stockholm osv osv. Sen spelade vi Besserwisser, där det just handlar om ovanstående typ. O jag ledde tills Hahl kom (ville bara säga det!) för sen blev det massa babblande i soffan istället.
Hur skönt är det inte att ha vänner på besök? Det är liksom lättare att andas.
Dem hjälpte mej att duscha, målade mina naglar röda, lyfte kryckorna till mej och hjälpte till på massa sätt. Så fint! TACK för att ni kom hit!!
Lite varm i hjärtat ska jag lägga mej nu. Det vita paketet sitter förstås fortfarande på foten. Troget så där =)
God natt!

Dag 6

Nu har det gått en o annan dag sen den där Dagen. Brytningsdagen.
Jag lovade mig själv i söndags att ta vara på den här tiden, göra roliga saker och inte tycka synd om mig själv och sånt.
Men när du väl lever i det, är det inte så himla lätt. Jag har ju jäkligt ont (jag vet, jag får inte svära, men vissa stunder är det galet svårt), lever inom fyra väggar, blir andfådd bara av att ta mej till toaletten o får frisk luft genom fönsterglipan.
Jag känner att dem här pillrena jag tar gör mej konstig. Dem är väl fruktansvärt starka för att kunna ta bort bruten-ben-känslan. Men deras bieffekt är inte den skönaste. Jag är lite väck. Kan kännas skrämmande.
Helst skulle jag vilja sova fram till onsdag, då jag ska opereras. Fast jag även fasar för den grejen. Har aldrig gjort nåt sånt ju. Ni ser, det är sjukt lätt att komma in i allt-är-bara-skit-grejen. Kan säga behöver inte anstränga mej för det.
Men om jag nu ska tänka på nåt tacksamt. Så kommer inte foten gå på amputering. Den finns ju kvar. Jag slipper åka pendel och tbana. Framförallt slipper jag gångvägen från pendeln till t-banan vid Centralen. Den e ju piss o mög. Stressful. Jag kommer nu ner i varv, o kan bara vara (o inte mycket annat ;)) o det är 78 minus ute. Okej kanske inte riktigt, men åt det hållet.

Idag kommer Jossan o Hahl hit, och det ser jag fram emot. Att få träffa riktiga männskor e så himla skönt. Då känner man att man lever.
Ciaooo då!

tisdag 22 februari 2011

Shes got a datum

Nu hörde St Göran av sig (inget helgon, utan sjukhus) o jag ska in o opereras nästa onsdag, den 2/3. Jag hade innerligt hoppats o önskat att det skulle ske tidigare, har ju så galet ont. Men nu ska jag stå ut en vecka, och sen ska jag in o ligga några dagar. Tror på mindre smärta efter det. Jes!

Woops så sitter du där.

För en männska kan det verkligen hända konstiga oförberedda saker.
När jag skulle ut o gå i lördags så tänkte jag ju inte att när jag kommer tillbaka kan jag inte duscha, diska, träna på SATS, gå till kyrkan blabla. Utan allt sånt var ju självklart, SJÄLVKLART att jag skulle göra.
Du kanske redan vet vad som hände. Men för att du ska få lästräna skriver jag det ändå.
I lördags, klockan 15.23 tog jag på mej dojjorna o tog mej ut (jag klocka, för att veta exakt hur länge jag var ute. Knasigt kanske, men så gör jag ibland). Nån telefon kunde jag inte ta med mej för min nya iPhone hade inte kopplats in i datorn än, så den var ur funktion. Solen sken o jag gick raskt, så där att jag tänkte att nu ska jag visa mej själv att promenad även kan vara tufft o svettigt. Efter en o annan uppförs- och nerförsbacke, skulle jag neråt igen. Jag visste inte riktigt var jag befann mej, tog nämligen en ny runda. Men nånstans i Spånga. Backen ner tog en liten sväng till höger, o det fanns en hel del grus. Men mitt i detta slant det till. Det fanns en isfläck! Jag tog i med högerfoten o hela jag hamna på den. Det knakade till rejält. Aldrig hört nåt liknande från min kropp. Det var min fot som lät. KNAKKRKNRKKAR typ. Jag hamna i backen. Försökte direkt ta mej upp, men benet vek sig. Allt var inte som det skulle. Eller som det var för 5 sek sen.
Området jag satt i var ett villaområde. Ett fint område. Mina fickor var tomma på mobiler, och inte en männska fanns i närheten. Kände mej lätt övergiven. O smärtan i benet var olidlig. Efter en stund parkera en bil längre bort vid ett hus. Jag skrek o skrek för att dem skulle höra mej. Jag behövde jättemycket hjälp. Kände mej som en uteliggare som skriker, eller nån lam som ropade på Jesu-tid. De kom, o jag hoppade, med assistans, in i deras bil. Vilka hjälpsamma männskor! De skjutsade hem mig, till min trappuppgång. Där tog Henrik över och skjutsade mej till St Göran. Tårarna spruta, för det gjorde ju så fasligt ont. Vad hade hänt med benet??
Inne på sjukan fick jag snabb hjälp. Läkaren undersökte, sjuksystern gav smärtstillande, jag röntgades och personalen var ohyggligt trevlig.
Resultatet var bruten fotled. Jag bröt den på min promenad! Whata???!! E det möjligt?!!? Jo, det verkar så. Dessa hemska isvägar. Gipset sattes på av en landsman (jo han talade tydlig finlandssvenska). Jag har nog aldrig legat på en brits tidigare o framförallt inte brutit benet. Men check nu är det gjort. Brytningen verkar vara så pass "svår" att det även ska opereras (check där också) och sen gipsas igen. Så det hela går på 6 veckor tills jag kan ta på mej skon på högerfot. Sick hela grejen. Men har i alla fall inte amputerat foten, o det e jag himla glad över. Smärtan (trots morfin) vissa stunder (en gång i timmen så där, natt som dag) är urjobbig. O jag skriker. Men jag går upp o står med kryckor så att tårna får blod, och sen är det högläge igen som gäller.
Ja, detta är livet nu. Livet med bruten fot, men samtidigt med god service. Från Henrik o vänner. Annars skulle jag inte klara mej. Kan ju inte ens bära ett glas vatten. För att tala om duscha.
Gå försiktigt där ute!

söndag 6 februari 2011

Ledig, ledig, ledig.

Ooooo vad jag ÄLSKAR oplanerade dagar!! Samtidigt kan jag komma på mej själv med att tänka: shit den helgen har jag inget inplanerat än, hur kul kommer den helgen egentligen bli??
Själv har jag varit vansinnigt trött efter skidhelg förra helgen. Gårdagens alla roliga grejer fick avbokas för att jag skulle känna att jag orkade med livet. Och jag märker att när jag inte har något inbokat så släpper pressen och jag mår bättre. Ja, det är märkligt hur man fungerar som männska.

Idag är det iallafall söndag. HÄRLIGA söndag. Ute skiner solen (ja, ute o inte inne) och man blir liksom lite glad över den blå himmelen. Ja, du borde va i Spånga nu! Idag har jag inga, inga måsten. Ja typ en Linda-dag. Exactly vad jag behöver. En långprommis blir det med lånehunden Hulken. Vilket jag ser fram emot. Hulken, den fine!
Have a good day people, som man coolt säger!
Ciaoooo!!