Ja, det e inte varje dag man får post från Polisen. Eller hur är det ställt med dej??
Jo, så här är det. En vacker lördagseftermiddag, när solen sken som starkast, tog jag o lite vänner till mej en promenad på söder här i Stockholmia. Innan det hade vi avverkat en fin långfrukost på café String. Och sedan skulle vi ut o strosa i stan. Många av oss ville shoppa, men jag kan väl säga att jag själv inte är ett piss intresserad av sånt när solen skiner som bäst ;)
Så jag o Hahl satte oss på en parkbänk när de andra tog sig in på ett mall (som de så snyggt säger in the states). Ansiktena våra var upplyfta mot himmelen o vi tillbad solen ;) Det här är vår som bäst, eller vad säger ni?! Alla är så där fint lyckliga o bara ler! Ja, man gillar läget!
Helt plötsligt, utan nån som helst föraning befinner sig en väska till höger om min kropp. EN VÄSKA! Förstår att du får samma hjärtklappning som vi. Okej, hjärtklappning o hjärtklappning. Men iallafall lite spänning övermannar oss. Vad äro detta? Vems äro denna???
Jag o Hahl sätter objektet mellan oss o tänker att denna måste vi som svenska goda medborgare hålla hårt i, tills ägaren får den i sin hand.
Vi kommer till den punkt (efter att ha tittat oss omkring, o ingen verkar kännas vid den) att vi känner att vi måste öppna handväskan för att se vem som ska hava den. Vi känner oss som gangstrar som snokar i andras ägodelar. Men lovar varandra dyrt o heligt att vi inte ska sno något. Vi är varandras vittnen.
I den väskan ligger huuuur mycket som helst. Typ allt en männska kan äga förutom en mobiltelefon. Vi vet vad hon heter, var hon shoppar, vilken tandläkare hon går till o bla bla bla. Men var e hon?!?! Vi tar uppdraget hårt, o letar efter cups. Men inga poliser nånstans. Var är dem på lördagar??? Hittar en station gör vi, men den är closed.
MEN, efter cirkus 2 timmar (OBS, två timmars förlorad soltid) kommer vi fram till två trevliga konstaplar, som sitter inne på sitt office. Där kan vi överlämna gåvan i trygga händer.
Jag o Hahl är grymt stolta över oss själva. Nu skulle vem som helst kunna säga allt ont om oss, men vi tar inte emot det för fem öre. För vi made it! Eller vi vet ju inte om hon fick tillbaka den eller ej, men hoppas kan man ju!
Men nu till posten. Gårdagens post. Ja, det du för ett bra tag sen läste där uppe =)
Damen, som troligen satt brevid mej på bänken, återfick sin dyrbara ägodel. Hon sägs ha blivit helt salig. Hon kallade oss för änglar, o att hon nu åter kunde tro på mänskligheten (hehe spelade in det där så kan lyssna på det lite när som helst ;))
Per post, fick jag Linda, och även Hahl 125 riksdaler som hittelön. De var snyggt uppklistrade på ett dokument med stämpel från stockholmspolisen. Det du, det e grejer det.
Hur dessa ska spenderas?! Ja, det e frågan!
