I made it!!

Sitter i mammas o pappas soffa o e sjukt fräsch. Doftar som bara den. Du skulle va här!
Duschen som sipprar skönt vatten ligger på våning nummer två. Som du säkert räknat ut finns det ett antal trappor att ta sig uppför innan man är på plats, i kakelrummet.
IDAG var det den stora dagen, som jag efter operation, för första gången bestämde mej för att testa o ta mej upp. I made it! Jag, mitt gipsade ben o två kryckor. Sen att jag va rent svett både på upp o nervägen e en helt annan grej, och att mamma gav hela sitt kroppsliga stöd OM något skulle hända. Men vilken feeling o greja det o va ren! Ja, ja säger då det!

Just nu befinner jag mej alltså på sydkusten. Skåne.
Sen sist jag skrev har jag alltså genomgått en fotledsoperation, då dem har slagit in ett antal spikar, lagt in en platta och sytt ihop foten. Operationen gick sjukt smidigt. Eller jag kände verkligen ingenting. Hade fått en bedövning som gällde från naveln och neråt. Så hade ingen ingen känsel. Fick tom "godis" som dem kallade det, typ lugnande. Men snacka om äcklig känsla efteråt. Jo, för på uppvakningsavdelningen kunde jag inte röra en enda tå, för jag var ju "lam". I typ 6 timmar. När jag väl kunde vicka på dem var jag gudaglad!
Smärtan efter operation har varit galen. Det går inte att beskriva. Men fick massa smärtlindringar i form av sprutor, vilket medföljde massa illamående o spyor (sorry läsare, men välkommen till the real world ;)).
Men efter några dygn på sjukan kom jag ut. Hallelujah! Mamman min hämtade mej från hufvudstan till LA, så här e jag nu o lär mej o gå. Ska visst köra full belastning på foten fast det gör svinigt ont. Så kör lite i taget. Men frisk vill jag bli. Helst hade jag velat vara det igår. Men snart så. Nån gång så. O då, då kommer jag skrika av glädje!