Jag har beslutat!

Kl 13.43 idag skrev jag på ett kontrakt för att hyra studentlägenheten jag kikade på igår.
Nu är det beslutat. Jag har alltid himla svårt för att göra beslut. Tänker fram o tillbaka, för- o nackdelar och så vidare. Men det här verkar ändå vara ett vettigt beslut. Kanske det bästa tänkbara just nu.
Så den 16 juni har jag ny adress. Där kan jag sen hänga så länge jag pluggar. Gött att veta att man inte behöver flytta inom en viss kort tid. Flytt är egentligen sånt som jag är rätt van vid. Vet att folk har sagt till min familj att vår adress bör skrivas med blyerts i adressboken, för att den ständigt är föränderlig. Lite zigenarliv helt enkelt... Men livet måste ju förändras då o då, annars blir det ju tråkigt ;)
Men som sagt, nu vet jag vart jag ska ta vägen. Säger bara: skönt!

Nu väntar 5 dagars ledighet för mej. Inget pluggande. Bara njuta o leva lita. Härligt!!

Tala är silver, tiga är guld...

...men om man ändå kunde lyssna....

Jag o min roomie ska ju snart ut ur denna lya. Alldeles för snart skulle jag säga. Stortrivs här. Gillar, eller menar älskar den inglasade balkongen (läs solen), stiliga köket, kyliga sovrummet, den fläckiga soffan o framför allt väggarna med alla snygga fotona ;)
Men eftersom flytten närmar sig, tänker den här männskan på sitt nästa boende. O idag var en dag då jag fick titta in i en studentlägenhet som jag kan få hyra näst om jag så önskar. Det stället ligger supernära oss, egentligen bara över gatan o lite snett. Vi traskar förbi där när vi går o tränar. Så vet precis var deras sopsortering ligger.
Filippa hängde på för att kontrollera stället. Tänkte att det e himla smart o va två istället för en. Ja, ni fattar! Hon fråga mej om hon kunde gå ner i mjukisbrallor. Jag svara att det e lungan, jag skäms inte. När vi sedan stod nere på gården märkte jag att Fillay stod i träskor o såg ut som värsta bonnafrun. hehehe ja, jag skäms inte! Här ska vi iväg o kolla min kommande lägenhet o verka respektabla o sånt mot nuvarande boende-männskan. Ja, man kan göra bra eller bättre val av fotbonader... (eller helt kassa) Men jag låtsades som om det regna...
På vår väg mot studenbostaden berättade jag i detalj för Fillay vad vi skulle titta på. Hur viktigt det va att vi kikade på lägenhetsstorleken, fräschheten, pentrit osv osv. Jag pratade på kanske i 5 min. Helt plötsligt känner jag en arm runt mina axlar. Min roomie har något att säga mej..: Jo, Linda, kan du ta allt det där från början. Jag har inte lyssnat...
Jag önska jag kunde säga att detta var första gången. Men gång på gång får denna vän (e även min facebookvän) kortslutning o lägger av att lyssna. Det räcker med att en buss kör förbi o hon börjar räkna ut hur många resenärer som sitter på bussens säten, istället för att höra på sin medkompis. Eller hur många brev finns i brevlådan vi just strosa förbi... Jag kan kalla detta för "vägbeskrivningsfenomen", för om du börjar förklara något för ms Hagel, så e jag inte helt hundra på om hon kan ta in det. Försök du. O ge mej tips hur jag kan göra för att väcka intresse hos min vänninna. Tack för din hjälp!

Premiärkväll i grillning

Jag har det bra!

Kan man vara en mer lyckosam människa än det man är??
De senaste dagarna har jag befunnit mej på supersnygga platser. Hängt vid massa vatten. Suttit i en skön park o chillat. Ätit favvofalafel vid en utsikt utan dess like: Stockholm med dess Statshus. O bara fattat hur fint allting egentligen är. Jag kan bli helt begeistrad över allt det vackra som finns. Vatten e jag nog riktigt svag för. Its najs!
Något annat som bara gör att det bubblar inom mej är för alla de vänner som jag får ha. Hur gött är inte det?? Ibland tar vi varandra för givna, o glömmer bort att visa hur skön den andra männskan är. Jag e i allafall himla lycklig för folket jag har runtomkring mej, som jag bara kan hänga med, ibland säga något riktigt vettigt till o ibland bara något helt onödigt (men ändå inte;)).

Igår var det även en skön grej som hände...
Jag befann mej på knytispicnic med klassisarna i en stoor park. På vägen dit latja vi runt med en boll. När vi kom fram till the place där vi skulle intaga maten o bara vara, märkte klassisen min att hennes tele var borta. Hon hade tappat den o började leta som bara den i området. Det va då inte bara 1 kvadratmeter gräs, utan typ..... massa. Efter ett tag hängde jag på o började leta. Vi gick runt, försökte tänka strategiskt... Var hade vi gått exakt?? osv osv Under min letstund börja jag prata med Gud om det här. Min klassis är ju ensamstående mamma o behöver verkligen den här telefonen. Det är ju dyrt o köpa nytt! Samtidigt så vet jag att Gud vet vart den är, o jag ber om hjälp. Pliiiiis, låt oss hitta den!! Efter en halvtimmes letande eller nåt börjar jag känna att nä, nu lever inte hoppet längre. Nån har snott den, o det e dags o spärra abonnemanget. Det kommer vi fram till. När vi har någon meter kvar på sökområdet ser jag ngt rött ligga på marken... Nää, du skojar!! Där är den. Det är din Tulay utbrister jag. Jaaaaaaa!! Vilken glädje!! Halleluuulijaa (skriker jag inte riktigt ut, men nästan). Till de andra berättar jag att jag fuska o bad lite om hjälp. Dem säger att de har lite svårt o tro. Men medger att det måste va en himla stor trygghet att kunna vända sig till nån som har mer koll på grejer, än jag har. Jes, så e det. Helt klart. Det gör mej bara en ännu mer gladig männska.

Brun, o brunare

Nu när jag i aftonens ljus kikar på mina händer, ser jag att dessa har olika nyanser. Den ena e lite brun medan den andre har en mörkare variant. Tidigare trodde jag att den ena handen var skitig. Men måste säga, att efter massa tvättande, så är det solen som har gjort sitt.
Idag har jag nämligen haft en riktigt skön utedag. Jes, vart ute sen lunch. Tack o lov har solen skinit från blå himmel o jag har bara tagit emot. Jag o mina klassisar har hängt i Rålambshovsparken med knytispicnic hela eftermiddan. Hur härligt är inte det så säg?? Att ha massa gott o äta. Grilla lite. Leka lite. Kubb-spela lite. Kela med hund lite. O sånt. Nu kan jag känna på mina läppar att solen även varit där. Men vad gör det. Jag älskar ju den!
Efter denna sköna eftermiddag, var det dags för glasstest. Säger bara: kul! Vi samlades på Valhallavägens glass-ställe o köpte in varsin kula. Sedan skulle det provsmakas. Min glass: Tiramisun, kom på sjätte plats, av sju. Hur kan det gå?? Vinnaren blev iallafall den danska äppelpajsglassen o det är precis vad den är. Nr 1!! Däremot inhandlade Filippa lakritsglass som smakade hostmedicin. Albin valde en sort som stack i halsen, o Beckis en med massa gojs i. Ja, hur ska detta sluta?? Arvids var iallafall något att hänga i julgranen. Champangesorbet, ja det luktar lyx o najs var det! Men allt detta är ju egentligen bara en fis i rymden, när det viktiga är att ha trevligt. Det viktiga är ju inte att vinna. Men däremot står det nu två vinster till Wilnerson och en till mej. Nästa testgång, ja, då blir det seger för mej. Det ser jag fram emot!

Måste bara få sagt detta

Jo, ofta blir det heta snack om vissa ämnen. För några månader sen handlade det om mitt o Filippas Pepsi Max-intag. E det verkligen bra? Ska ni inte tänka över det? osv osv Nästa ämne var bloggandet. Vad ska den handla om? Ska man berätta allt? osv igen Nuförtiden, vet både du o jag att en stund om dan läggs till fäjsan, även kallad Facebook. Denna nätsida där man träffar både gamla o nyfunna vänner. Kommunikationen blir himla smidig o man kan säga hej bara så där. Man lägger in kul bilder på sånt som händer i livet o taggar en o annan. Det som skrivs på wallen läses ofta av mer än de två som kommunicerar, man har ju svårt att låta bli. På statusen delar man med sig av stundens händelse. O ofta blir man bara så himla glad över vad nån skriver o det höjer lite ens vardag. Kan till o med bli en guldkant.
Det har slått mej hur härligt det vore att börja grilla med vänner o ovänner ;) Det är ju härligt varmt o skönt nu. Grillukten är ju bara bäst. På något sätt väcker den liv o lust!! (o salivet rinner). I vilket fall så skapade jag ett event på fäjsan om just detta. Varför inte komma över till oss imorn o ha skön gemenskap. Att plita ner några rader o skicka iväg inbjudningar är ju så himla lätt (har Gud skapat denna sida??), o riktigt kul o hosta (okej, inte hosta, utan hosta) tycker jag =) Men ikväll togs detta upp, att man kan känna sig utanför om man ser att alla andra får en inbjudan men inte jag. Man kan ju se vad alla andra gör, på just den sidan. O när jag tänkte på det, så e det verkligen sant, att den känslan kan infinna sig. Lite av det upplevde jag igår, om jag nu ska vara helt ärlig, o det ska jag va hehe Då va det glass-stund som gällde i stan, o jag va muntligt tillsagd att jag kunde komma, men inte på inbjudningslistan. Okej, detta e bara en liten, liiiiiiten sak. O jag e inte bitter ;) Men ville bara säga, att allt som inbjuds till (även tjejkvällar, som iförsig inte e min favorit) är alla inbjudna till. Är du på nån lista eller inte så känn dej som världens mest välkomna männska, ja det är mina ord denna kväll hehe kände bara att va tvungen o få ur mej detta. Kanske bullshit, men ändå så braaa. God afton vänner! Nu ska här drickas maxer. Hade ju för sketan glömt att det låg i frysen. Vilken överraskning. Som Kinder.

Filippa äter kaviarknäckisar. Luktar pekka!!

Laktosfria pannkakor

Ja, dem smakar inte piss, utan rent av gott.
Igår bjöds det på pannkakor, sylt, socker, grädde o chokladpudding hos Samme (Samme är Emmes bror. Emme är Filippas pojkvän. Filippa är min roomie. Jag är Linda)
Hur länge som helst hade jag o Filippa längtat o väntat på detta tillfälle. Äntligen damp inbjudningen ner i brevlådan (okej, inte i pappersform, utan mer som ett mess fr Filippa att det var okej att komma över till Samme. Han kunde.) Utanför hans port kunde Statshuset skådas. Vilket ställe!! Jag erbjöd direkt att jag då o då kunde vattna Sammes platsblommor, eftersom han e en berest man. Alla blommor behöver kärlek o omvårdnad, oavsett typ. Vi får väl se om jag blir anställd!
Kvällen firades i sällskap av mej själv, Filippa, Emme (=Emanuel), Samme o Anton. Vi käkade, skrattade lite då o då, spelade wii bowling (Jag vann!), o hängde i soffan.
Efter nån timmes språkande tog de manliga männskorna upp sitt gamla artistliv. Jag frågade om de nångång spelat in en skiva (trodde knappast det). Efter en sekund, eller två, inte mycket mer iallafall, tog Anton fram sin slimmade dator o spelade upp några låtar. O vet ni vad?? En av låtarna va skitbekant för mej. Jag hade ju hört den hur många gånger som helst. Kunde ju digga med. Den va ju min favorit i min ungdom (lite överdrivet, men nästan sant). Jag har trott att låten va typ Third Days eller nåt. Men tro eller inte, det e dessa mina vänner som har skrivit o spelat in den. Hahah där satt jag med fd kändisar haha (eller nåt). Kul, kul!
Annars funderar vi fortfarande över när Samme ljuger för oss, o när han egentligen pratar sanning. Om du vet svaret, så lovar jag ge dej värsta priset. En Linda-kram kanske. Han påstår att jag lyssnar bara när jag vill, o pratar helst själv o gillar min egen röst. Han verkar ha helt rätt hehe
Allting har sitt slut. Även denna pannkaksfest. Kollektivt åkte jag, Fillay o Emme hem. Innan det drog jag ner nån tavla från väggen o drack ur glaset. Skål & tack!

Jag o min sovplats

Nu ska det egentligen sovas, verkligen hög tid för det... Men måste bara skriva ner lite tankar, grejer som "hänger" i huvet liksom...
Jag o roomien va iväg o träna idag. På vägen dit gick vi förbi studentlägenheterna som finns i området, som jag även har lagt in bo-önskemål om. Vi gick där o filosoferade om hur det vore att bo där. Att det nog vore himla bra. Gott läge, nära träning, vänner o sånt. Men jag sa sen att hur i hela friden ska det gå att bo själv, att inte hänga med den bästa roomien mer?! Hur ska jag klara det?? När det inte finns någon som diskar efter mej, bär mina sminkgrejer, örhängen mm till bussen för att jag inte hinner klä på mej hemma, har hand om nycklarna (jag har då aldrig hemnycklar med mej), ger mej goda råd i livet; allt från killgrejer till hur naglar ska målas, bär träningsryggan så jag har ryggen fri, dokumenterar mitt liv (vi har som sagt något foto på oss själva på väggar o i datorer) Ja, allt detta grubbla jag över. Kan jag överleva?? Men avbröts i mina tankar då vi gick in på aerobicpasset, o körde loss till nån låt med värsta basen. Vilket tryck till vår snygga koregrafi. På hemvägen började Filippa helt plötsligt tala (haha precis som om hon inte brukar det). Hon försökte komma på massa saker jag kunde göra när jag bodde själv, som att gå naken, o.... ja vad det nu va fler för grejer hon sa... Men kom samtidigt på att allt det där gör jag ju redan... Ja, mkt stöd fick man inte där inte. Vi får väl helt enkelt se i juni hur det går. Lär återkomma ;)
Men jag har kommit på en sak iallafall, o det e att vart jag än bor, så ska jag göra det hemmigt för mej. Ska ha det trivsamt o gött!!! Jää!

Världens bästa samtal!

Vilken tur att jag äger en telefon!! (trots att den fått sig en tur i the toilett, så funkar den alltså. Jes!) För preciiiis ringde min bästa brorsdotter Ella-Bella Lingonkälla, som e hela 2 år o 4 månader. Det var hennes premiärsamtal till mej. Vi bor ju inte i riktigt i samma stad, vilket gör att vi inte ses så där himla ofta. Men när vi gör det, då är det ingenting som kan stoppa oss. Men iallafall, tre saker ville hon ha sagt till mej idag:

- Hon åt pannkakor (jag trodde däremot att hon mena pepparkakor. Svårt o fatta allt alltid)

- Hon ville ha banan.

- Hon tittade på Lejonkungen (det hörde mitt sköna öra)

Härligt att hon måste ringa sin faster o säga vad hon sysslar med. Lööööv it!!! Jäää!!

Sommarn är här...

... eller det kanske heter våren?!
Ett gott tecken på det är att denna männskan, även kallad Linda Sirviö, tog cykeln till skolan idag. Skippade alltså buss o tunnelbana i hektisk trafik o låste istället upp cykeln, dammade av sadeln och började trampa mot Slussen, förbi Statshuset och parkerade vid Lärarhögskolan. Lite blöt om ryggen satte jag mej i skolbänken och andades ut. Måste säga att det var en ljuvlig känsla att ta sig till skolan av egen kraft, eller cykelkraft. Dessvärre saknade cykelns hjul massa luft och det va en kamp att ta varje trampsteg. Cyklist efter cyklist cyklade förbi mej (finns det ngt mer modlöst så säg??) och jag började starkt betvivla min kondition. Väl på hemvägen hittade jag en cykelaffär med en rejäl pump utanför. Tack gode Gud för denna slang!! Nu gick det som en dans att cykla hem o till o med uppför. Blev heller inte omkörd. Jes!

Har precis kollat in en studentlägenhet här i krokarna. Kanske där jag kommer sätta mina bopålar så småningom. Will see helt enkelt!! Schpännande!!