Laktosfria pannkakor

Ja, dem smakar inte piss, utan rent av gott.
Igår bjöds det på pannkakor, sylt, socker, grädde o chokladpudding hos Samme (Samme är Emmes bror. Emme är Filippas pojkvän. Filippa är min roomie. Jag är Linda)
Hur länge som helst hade jag o Filippa längtat o väntat på detta tillfälle. Äntligen damp inbjudningen ner i brevlådan (okej, inte i pappersform, utan mer som ett mess fr Filippa att det var okej att komma över till Samme. Han kunde.) Utanför hans port kunde Statshuset skådas. Vilket ställe!! Jag erbjöd direkt att jag då o då kunde vattna Sammes platsblommor, eftersom han e en berest man. Alla blommor behöver kärlek o omvårdnad, oavsett typ. Vi får väl se om jag blir anställd!
Kvällen firades i sällskap av mej själv, Filippa, Emme (=Emanuel), Samme o Anton. Vi käkade, skrattade lite då o då, spelade wii bowling (Jag vann!), o hängde i soffan.
Efter nån timmes språkande tog de manliga männskorna upp sitt gamla artistliv. Jag frågade om de nångång spelat in en skiva (trodde knappast det). Efter en sekund, eller två, inte mycket mer iallafall, tog Anton fram sin slimmade dator o spelade upp några låtar. O vet ni vad?? En av låtarna va skitbekant för mej. Jag hade ju hört den hur många gånger som helst. Kunde ju digga med. Den va ju min favorit i min ungdom (lite överdrivet, men nästan sant). Jag har trott att låten va typ Third Days eller nåt. Men tro eller inte, det e dessa mina vänner som har skrivit o spelat in den. Hahah där satt jag med fd kändisar haha (eller nåt). Kul, kul!
Annars funderar vi fortfarande över när Samme ljuger för oss, o när han egentligen pratar sanning. Om du vet svaret, så lovar jag ge dej värsta priset. En Linda-kram kanske. Han påstår att jag lyssnar bara när jag vill, o pratar helst själv o gillar min egen röst. Han verkar ha helt rätt hehe
Allting har sitt slut. Även denna pannkaksfest. Kollektivt åkte jag, Fillay o Emme hem. Innan det drog jag ner nån tavla från väggen o drack ur glaset. Skål & tack!