Sista domen

Okej, nu kör jag visst sista omgång gips. Om tre veckor ska jag sen va befriad.
Men snacka om att benet e tanigt inuti. E det mitt??
Igår tog de av mitt pissgula gips. Då fick jag se mitt ben. Längesen sist. Hårigt o härligt ;) Jag röntgades och allt hade läkt som det skulle, men var inte klart än. Så på med ett nytt ROSA grejs. (Helt plötsligt trodde Filippa att dem frågade henne vilken färg som gällde. Verkade det som iallafall. För hon tog sig friheten att svara.)
Gamla skon byttes ut mot en ny bautasko.
Mitt ben ser verkligen pytte ut. Usch ja. Den e muskellös och smal som in i. Inte så kul o se. Men hoppas att den kan förändras och bli bra. Man vill ju ha två ben liksom.
Jag tror jag ska börja träna överkropp hemma. Nu när jag inte kan göra så mycket med den andra delen.
Hej hej.

Tant

Jag är som en gammal tant. Klar en timme innan jag ska åka iväg.
Idag är första tiden jag har att passa på tre veckor. E jag exalterad eller vad??
Kanske inte det roligaste som ska hända. Jag ska ju till ett sjukhus. Men ändå. Jag ska göra någonting. Att det sen är att ta bort stygn, byta gips o sånt. Ja, det får jag ta.

Mamma ska skjutsa ner mej till Malmö. Filippa-vännen ska vi möta upp, som ska följa med till the hospital. Efter besöket hoppas jag på en falafel. Något jag tycker man ska unna sig vid varje Malmöbesök. För tjugo spänn.

Rosa paket

Bilen körde in genom grindarna på Toftavägen och in på dess grusväg. Svängde sedan till höger och parkerade framför det röda tegelhuset. På trappen upp till huset låg ett paket. Ett rosa paket!
Vi förstod att det inte fick plats i lådan för den hade ändå den storleken som den hade. Säg 1,8 kilo.
Det bästa med paketet var att det var adresserat till mej! Inte Hugo, Lisa, Adam eller Petter, utan till mej. Himlar, vilken lycka! (bild på fäjsan).
Kom in och började sprätta, sprätta, sprätta. Och sprätta.
Tro det eller ej. Men den innehöll allt möjligt kul: Stockholms-strumpor, en bok jag velat läsa, skvallerblaskor, Kungliga Damtidningen, nagellack, massa godis, ansiktsmask, hårblommor... O slutligen 17 sköna brev from my friends!!
Hur lycklig blev inte jag på en skala?? LYCKLIG o så glad. Tack vänner, det här betydde sjukt mycket!! Nu längtar jag efter er o Stockholm! (precis som om jag inte gjorde det innan haha). O känner mej på bättre humör.

Kiitos: Bergendahl, Hahl, Sylvie, Jullan, Thureson, Oscar, Ida, Frida, Ceder, Beck, Carro J, Carro H, Lisette, Albin, Elin, Wilnerzon, Nils. Miss ya!! A lot.

Imorn väntar läkarbesök i Malmö. Detta gula äckliga gips ska bort och vi får se vad jag får i dess ställe. Gött ska det iallafall bli.

Kan ej fejka

Tycker det e sjukt svårt att fejka o skriva glatt när det inte känns så himla härligt i livet. Ungefär därför som jag inte uppdaterat här på ett tag.
Vissa stunder, ofta stunder, suger det här gipset verkligen. O jag e så astrött på det.
Har precis sovit, och vaknade nu och klockan visade sig vara typ 16. Fattade att det e ca en månad eller fem veckor tills jag får ta av gipset. Alltså nedräkning. Ett litet sus av hopp for genom denna kroppshydda. Däremot har jag mestadels tänkt på vad ett litet snedsteg kan ha för konsekvenser. Shit, det är helt sjukt. Men nu tror jag att det värsta är över. Att det inte kan bli värre i denna sjukperiod.

Det som hänt de senaste dagarna är att jag i torsdags la av med morfinet. Morfin (aka: himlans gift) som jag käkat sen en månad tillbaka i rätt tjocka mängder för att slippa känna att benet e av.
Men tror ni inte att morfin visst är nåt beroendeframkallande typ av drog som du får abstinens av när du slutar??!? JO! Sorgligt men sant. Så haft kolik, svettningar, frossningar you name it.
Snacka om att bryta ben inte bara handlar om en sak. Har full respekt för folk som råkar ut för grejer känner jag nu. Medicin e bra, men ger vissa biverkningar, som också ska medicineras mot osv osv. Det tar aldrig slut!!

Idag tog jag iallafall min längsta promenad hittills, för e så himla sugen på o bli frisk. Så jag o kryckorna kollade in Skånes landskap litegranna och tränade upp benet. Lite annat än att bara vara i sänglampans sken.
Jes over and out. Kram

Lösning: Jag ska bli wikipedia-smart.
Börjar med Martin Luther King.

RASTLÖS

Ooousch vad jag är RASTLÖS nu. Usch ja. Jag bara vill göra nåt. Varför i allvärlden heter det rastlös? Rast? Lös? Att jag inte har rast? Jag har ju rast hela tiden. Allt the time (översättning till mina internationella läsare). Koko ajan.
Igår var det som om o gå i himmelen när jag kryckgick runt på Landskronas gator. Eller runt gick jag väl inte. Mer rakt tills jag hitta en parkbänk o körde högläge. Men asså har aldrig i livet gillat o kolla i fönster, gå på kullerstenar o känna luft som igår. Tjooo va coolt. Har nog som sagt suttit inne för länge.
Däremot kan jag ta några steg utan kryckor. Hipp hurräy! Detta kommer alltså få ett slut nångång. Sakta men säkert går det framåt.
Ellabella, brorsdottern min, är på besök här nu. Vi har precis haft lite fruktstund o jag har läst min nyinköpta tidning Yourlife. Intressant intervju med Nathalie Schuterman.
Okej, jag e crazy rastlös. Detta inte-göra-nånting-vettigt-o-variationsrikt börjar gå mej riktigt på nerverna. Hjäääääälp!!! Vad ska jag göra??

Mamma tog tag i det

När mamma förstod att jag va allvarligt trött på att ligga här hemma tog hon tag i det o kom på en idé. Tack o lov!! Lycklig jag är som har en sån mamma.
Hon tyckte att jag skulle sätta mej i bilen och vi skulle åka runt lite.
Jag tog de tre trappstegen ut på gården och fick känna på den sköna luften. Det var fräscht. Cirka 12 grader ute och inte en fläck snö nånstans. Happiness!
Vi hämtade kompisarna Cheri och Jessica från stan. De hoppade in i bilen och nu skulle vi fika tyckte vi. Jag o mamma hade glömt bort att det var söndag och vid klockan 18 är inte det mesta öppet i LA. Så det sluta med att vi satt på Coops fik.
Men vilken känsla o va ute i civilisationen. Efter två timmar var jag trött och vi lämnade vårt sällskap: Cheri o Jessica där dem hör hemma, och åkte sen hem till oss.
Känner mej fortfarande "instängd" på nåt sätt, men ändå mer happy än tidigare idag.
TACK mamma, Cheri o Jessica för dagens utflykt!

Trött på det

Inget gladeinlägg idag. E nämligen så sjuuuuukt trött på detta liggande. Här ligger jag med massa bandage runt foten/benet o kan knappt göra någonting. Iallafall inte några vanliga saker som att gå en sväng på 3 minuter, bära ett glas Pepsi Max, köra bil, gå i stan osv. Men det jag troget gör är att jag läser alla bloggar jag kan finna, och ligger i en säng. Shit shit vad trött jag e på det. Alla mina friends typ bor i Sthlm, låååångt bort. Usch o tvi. Ingen bra dag idag. Inte igår heller för den delen. Blääääää.

Klockan 13.05 every day sänds Oprah Winfrey-show på TV. Om ni läser detta nu (alltså nu nu) så fattar ni att TVn hos mej är på och Oprah är i rutan.
Fattar ni vad som händer on the show idag? Jo, Oprah delar ut sina favvosaker. Hon börjar med iPads, sen uggs o därefter nån enkel väska för 256 dollar. Hela publiken går hem lite sakrikare helt enkelt. Jag vill bara meddela att jag är inte bitter. När jag o Filippa var på showen berättade hälsocoachen hur man håller sin vikt i styr, vad man bör äta och så vidare. Filippa gick saklös därifrån, och jag med Oprah-handsvett i min hand. Ja, det är ju mer värt än iPads o sånt skräp. Jag e inte bitter ;)

Annars har smärtskiten satt sig på min kropp. Eller rättare sagt på benet. Så nu är det morfin som gäller var 4e timma. O benet högt upp. O kroppen i säng.

Tack annars för alla kommentarerna ;)

Dreaming on

Ett drömscenario vore ju o bo i Vasastan o jobba i Gamla Stan. Tänk o strosa hemifrån till sitt jobb i Old Town. Ta en kaffe på vägen o låta solen stråla i ansiktet (tom bli solbränd på vägen). Skippa tunnelbana o skit. Tänk. tänk. tänk.
Ja, så gjorde visst "Blondinbella" i morse, enligt dagens blogginlägg. Schjukt inspirerande. Sen vad jag ska jobba med i Gamla Stan är en annan femma. Kanske stå i SevenEleven. Eller inte ;) Men tänk tanken o kunna strosa till jobbet, o göra det i stan. Ja jag faller handlöst för sånt. Aboooo.
Just nu e jag annars så sugen på pannkakstårta. Med blåbär. Jag undrar bara vem som ska göra den till mej?! Jag har sagt till Ella att jag är väldigt sugen, men hon verkar inte ha fattat hinten ÄN. Annars sitter jag just nu tryggt i soffan, vid den öppna spisen. Ändå rätt mysigt när det öser ner där ute.

Brorsan David va här igår. Jag frågade artigt om han läst min blogg. Eller artigt snackar man väl aldrig med sina syskon. Man behöver ju inte fjäska direkt. Men han mena på att jag uppdaterar en gång i halvåret typ. Så han lagt ner min blogg. O jag bara VA?!? Nu e det ju så att så är det inte längre. Nu pratar vi uppdatering hur ofta som helst. Säg inget annat David.
Ses när som :D Kram!