Hur agerar man när man träffar en kändis??

När vi (jag o min bättre hälft) entrade tunnelbanan igår mötte vi Tobbe. Ni vet han som dansade loss med Arja Saijonmaa en säsong o nu senast med Mat-Tina på Let´s dance. Han som har sköna grimaser när han lyssnar till juryns uttalanden... Ja, ni vet vem jag menar... Men i vilket fall, så åkte jag o Fillay en station med denna maan, dvs ungefär 2 minuter. Hur agerar man? Gör man nåt speciellt?? Det roliga e ju att man inte ska verka som man vet vem det där är. Fast man egentligen har full koll på personen i fråga, o helst skulle vilja ta fram autografblocket. Istället verkar man oberörd. På utsidan. På insidan däremot bubblar det av glädje o spänning.
Under hela vår långa färd pratade jag o Fillay mycket. Jag kom på att Tobbe var ju tvungen att sitta o lyssna. Han hade ju inget annat val. Så jag berätta för Filippa att mitt äpple, som jag höll på att tugga i mej, var ruttet inuti. Vi diskuterade hur till vida Pepsi Max o kladdkaksmuffins passade ihop. Mitt tycke är att det inte riktigt går ihop, däremot anser Filippa att det är en riktig hit. Sedan nämnde vi även att vi skulle av vid Östermalmstorg o sen vidare mot en biograf. (Vi ville verka som Ö-malm-brudar). Min tanke är att Tobbe nu vet så mycket som möjligt om oss, vilket alltid kan vara bra. Man vet ju inte vad det kan leda till. Ett hett tips till alla er där ute alltså. Dela med dej av dina tankar. Det ska jag iallafall fortsätta med. O min roomie.

Hockey!

Jaaaaaaaaaaa!
Finland är i semi!! Vilken glädje!
Imorn gäller det:
Finland - Canada

Näsdukarna är slut!

Tv:n står på hemma hos oss. Och det mest manupulativa programmet ever är igång. Filippa gråter, inte en skvätt, utan tårarna rinner. Säger bara: Extreme Home Makeover är på (detta sågs även igår. Obs inte av alla här hemma).

4 saker som gör mitt liv

Handkrämen - gör mina händer mjuka o lena. Den tiden är förbi då de blödde vid minsta lilla kyla.

Rött nagellack - känner mej klädd när jag mina fingertopppar går i rött (i annat fall är känslan av nakenhet påfallande)

Munskölj - gör mej kyssäkta

Läppglans - pricken över i:et på hela min outfit

Ovanstående objekt fulländar mitt liv. Så är det.

Tillägnar detta till Filippa...

Dax o blogga så att Filippa vet vad som händer i mitt liv....

Hela dagen har hon tjatat om att jag ska ta mej tid att dikta ihop något här. Klockan är nu 21.41, o orkar inte lyssna mer (blir så trött), så tar nu tag i detta så att det blir fridfullt här borta. ;) Inte för att hon inte vet vad jag gör, för hon har sån koll alltså. Idag har jag då haft en vilodag, eller kan även sägas: ledig dag, eller: gör-vad-du-vill-Linda-dag.

Under dagens "morgontimmar" tog vi filten, kudden, fikat o oss själva till Hellasgården, typ ett naturreservat. Eller det kanske det inte ens är. Vet inte vad som kännetecknar ett naturreservat. Men iallafall ett ställe med glasskiosk, svanar, toaletter o springslinga. Är det ett naturreservat? Men där var vi allafall. Vi var där för att avguda solen. Göttan! Vi hade med oss skolböcker. Alltså jag o Filippa, min eviga blodigel ;) För plugga var något som vi även gjorde. Helt otroligt, men ack så sant. Detta på en söndag, den lediga dagen. Ja, man får ju göra det nångång. Student o plugg hör väl ihop kanske. Annars har dagen förstås gått i solens tecken. Najs!!

Men tro det eller ej, men här hemma har det även spelats Rummikub. Det har skett en gång tidigare. Kan ju i förbifarten nämna att det är min familjs favoritspel. På den gamla goda tiden hörde man när pappa vände spelbrickorna på bordet i köket, och man visste vad som väntade. Hela familjen skulle samlas för att spela, utan någon tanke om något annat. Ingen diktatur inte i de finska hemmen ;) Så det var lite nostalgi att plocka fram spelet idag o ha roomien som motståndare (hon har även blivit skolad i att tycka om det). Jag slutade som en förlorare. Vilken förargelse. Man blir ju irriterad. Men ska försöka lämna det bakom mej, o göra en Filippa (dvs vara ödmjuk).

Lite fruktsallad till spelaftonen!

Nästan seger...

Under gårdagen lirade vi återigen lite boll. Men det var ett tag sen sist. Så det var riktigt skoj. Denna gång körde vi på riktig gräs, vilket jag tyckte var otroligt kul! Den rediga planen var riktigt stor, så vi värmde upp med en egengjord plan (mina vänner menade att målen inte kunde flyttas. Endast med grävmaskin, och sådan hade vi inte), för att sedan gå över till sådan som proffs spelar på. Det e vi det. Jag var så stolt över att vi spelade på storplan. Tills jag märkte hur jobbigt det är att springa från den ena sidan till den andra. Det får man ju göra ibland. Men vi var ju där för att svettas svett o inget annat. Så är grymt stolt över att finta ut Idde nångång också. Jag menar, då talar vi inte om att bara kicka lite boll, utan mer kämpeboll!

Efter det tappra spelet käkade vi glass som Lassemannen hade köpt in. Jäää!! Vad sägs om tex Piggelin efter hett spel?? Den som kostade 3 riksdaler på min tid!

Kvällen avslutades i Rålambshovsparken (eller vad den nu heter) med lite picnic. Vad det var folk där. Lite av folkfest kan man lungt säga. Tänk om det hade vart knytis?? Bara gå runt bland dessa 100-tals männskor o mingla lite... Kanske inte superfräscht, men vilken tanke.

Vill väl även påpeka att jag under gårdagskvällen fick köra bil. Från Kista o sen in till stan o lite hitan o ditan. Jäää!! Så kul! Förstår mej inte på folket som börja be massa. Jag menar, finns det något tryggare?? Näää. Bara det att Lasse o Filippa Hagel har svårt att hålla fingrarna borta från sätesvärmaren. Vem vill ha häcken varm när det är 45 grader ute???

Kvällens bästa kort. Idde inte alls trött eller nåt hehe

Tankar från min hjärna

Igår kväll va så roligt.
Jag hade lagt mej, o sen kommer Filippa instudsande, eller kanske på tå. Minns inte riktigt. Det är dags för henne att nanna kudden. Tycker hon har varit så tyst under en stor del av kvällen. Vad är det hon sysslar med?? Har hon dött??
Det visar sig att hon har knåpat ihop en dikt under kvällens gång. Därav denna låga decibelnivå i vårt hus. (skönt kan tänkas) Men det bästa är att Filippa är så sjukt stolt över denna. Under nattens timmar delar hon med sig av diktens delar. Jag behövde alltså inte ens logga in för att läsa den. Utan får höra den från själva författarens mun. Vilken förmån. Nästan som att prata med en kändis. Ja, dikten kan ni som sagt läsa genom länken nedan, i föregående inlägg.
Under kvällen kommer sorgen över mej, när jag fattar att om två månader kan jag inte ligga o tjattra så här med min allra bästa roomie. Men som den tröstare, som Filippa är, säger hon att vi kan ju hälsa på varann, o då kan man ju prata. Vilken tur!
Gillar som sagt vårt hem sjuuuukt mkt. Känns som värsta góa välsignelsen. O sen att bo kollektiv e ju göttan. Här sitter man just nu o lanar, o ibland ger man den andre någon viktig information, som: Är inte Pepsi Maxen tillräckligt kall nu? Är det inte dags för den där fikan?? Vi har egentligen klätt upp oss. Inte för Maxern, utan för att vi skulle få besök. Finbesök från Orminge. Men det blev inställt. Men tur att vi har varann. Lite väl mycket moln på himlen idag. Men dem skingras väl. Det tror jag starkt på. För övrigt har jag en ledig dag idag. Eller har bestämt mej för att kolla igenom skollitteraturen, så att jag är lite förberedd för det kommande grupparbetet! Jes. Go Linda!!

Tårögd

Filippa, hon diktar så fint. Läs!

Att hon sen kan få för sig att skriva vad som helst om sin roomie är en helt annan sak. Hon vet att jag alltid finns vid hennes sida, iallafall den närmaste månaden, o troligen for ever, o den vetskapen gör att diktskrivaren kan ta sig friheten att skriva vad som på bloggen, inte bara i diktform utan i all bloggform. Att utlämna en vän verkar inte va några problem. Jag finns ju alltid där. Varför gör inte jag likartat?? Jag har inte mage (läs: har ingen mage) att göra det, eller kurage, som det vackert heter ;) Eller så har jag inte fantasin, orden. Men ska starta en ny blogg: alltduintevissteomfilippa.blogspot.se heheh E nog inte så heligt rättfärdig som det kan låta... Om ni visste vad jag visste om Filippa Hagel.....

Massa skoj o sånt

Måste säga att jag har haft himla sköna dagar det senaste... Massa har hänt, o jag har bara fått göra massa ditt o datt. Till o med vart så att jag känt att kanske dags o ta en chilledag o känna mej uttråkad ett tag....

I lördags köpte jag Gröna kortet, jääää!! Nu är det bara att plocka fram kortet när Gröna Lund ska intagas. Hur kul som helst. Den kvällen var utom det vanliga. Vi var ett härligt gäng som efter Jesus-manifestationsgrejset strosa till Djurgårn för att äta lite "Sibylla" för att därefter tralla runt på Grönan. Jag fick åka Katapulten, min absoluta favorit! Vilken spänning det är inför ett åk. Helt sjukt!! Matsan vann till o med MegaPloppen. En glädje för oss alla. Vår kompis gick stolt runt med det stora paketet. Inte ens jag fick vakta den, men däremot äta av den så småningom. Jäää!!

Tisdagskvällen gick helt i fotbollens tecken. Eller först lite i tågets, eftersom jag o Filippa skulle ta oss till staden Uppsala. För att där heja fram de bästa Boisarna. De skulle möta Sirius (alltså Uppsalafolk). 4 st bollar sattes in i det motsatta lagets mål. Vilken glädje!! Dem e så himlans bra, dem pågarna. Vi älskar dem!

Nu ska här strax fikas kladdkaksmuffins o iskall Pepsi Max, på den solvarma balkongen. Filippa fixar. Det e bra med en roomie!!

Ha det vänner!! Kram

Undrens tid är inte förbi...

Vet inte vad som har hänt... men jag kan få en sån himla lust att gå ut o jogga...
Kan säga att det inte har känts så de senaste åren. Men när jag ser joggande männskor vid Norr Mälarstrand, så är min tanke; "wau vilka folk. De drar ut o springer på skitfina platser. Jag vill oxå va sånn". Men det blir till en fin, mycket fin tanke, o inget mer...
Men i Metro läste jag här i veckan om olika anledningar till att börja springa, o sen va det uppstolpat med massa grejer man skulle tänka på, typ inte ta ut sig alltför mycket, skaffa bra skor o sånt. Men en grej som fastnade rejält om varför ta på sig joggingdojjorna:
"Ge dig ut på en tur själv och få tid att tänka. Frisk luft väcker sinnet och gör dig pigg, vacker natur ger dig inspiration och får dig att slappna av."
Så i torsdags satte jag på mej den snygga stassen, för nu skulle det ut o springas. Tog bussen till Hellasgården, som e typ naturreservat här i närheten. Första stegen var ju helt katastrof, eller galet jobbigt. Men sen kom jag in i nån sorts skön takt o tillslut njöt jag. Eller njöt kanske e fel ord. Men tänkte mkt på hur skönt det skulle va efteråt. O det var det.
Så nu tänkte jag strax ta mej ut igen. E faktiskt himla gött o komma ut i lite skog o mark o andas fresch air! Lovely!!

The King har blivit äldre!

Till konungens ära vajade flaggorna i vinden under hela gårdagen.

Denna dag hade jag längtat efter. Tänk att få tillbringa dagen i Stockholm. Inte bara sitta i Landskrona-hålan o se hans festligheter på tv. Så jag ville dit. Ville vara på plats, inte bara allmänt i Stockholm, utan på Slottet; kungens fd hem o nuvarande arbetsplats!

Hoppade på en buss från Sickla o riktade därefter mina steg mot palatset. Under min väg mötte jag på nedanstående spelemän, som skulle spela en trudelutt för födelsedagsgrisen. Kanske: Vad är det för en dag?? Det är ingen vanlig dag, för det e Kungens födelsedag. Hurra hurra hurra!?

Innan jag själv skulle gratta kungen tog jag en sväng till Hötorget. Där shoppade jag loss en röd, snygg ros. Enligt instuktioner från Albin var det så att barn under en viss tid skulle överräcka gratulationer, i form av blommor, till Majestäten. När e man barn o vuxen?? Ja, jag vet inte...så gick från torget en blomma rikare. Inget att förlora. Antingen får jag eller kungen den.

Väl på slottet blev jag ju helt paff, hamnade i nån sorts chocktillstånd. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att det skulle va såå mkt folk. Alla turister var ju där, plus några fler. Eller vet inte vart alla kom ifrån. Finns det så många invånare i stan??

Vid sånna här tillfällen kommer krigaren i människan fram. Det här med att gå du först, existerar inte. Utan nu användes armbågar, o en knuff dör väl ingen av. Alla hade bara ett mål, att få se kungen!

Efter att ha knuffats ett bra tag (kändes som jag va på en fullproppad t-bana-vagn), kom jag närmare o närmare inre borggård där kungen o the family höll till. Genom att stå på tå, o sedan göra ett hopp, kunde jag se en skymt av födelsedagsbarnet o Carl-Philip. Om ni kikar på bilden nedan o tittar lite åt höger, kan ni eventuellt se dem. Titta riktigt nära o ordentligt. Kan vara att kungen just då böjer sig ner, men annars är han en av någon där.

Hur gick det då med rosen??

Jag tog ett snack med vakten, o berättade att jag hade gjort ett inköp. Han menade däremot att det endast är barn som får överräcka en gåva till majestäteten. Försökte att inte ta det alldeles för personligt o bli bitter. Däremot bestämde jag mej för att ta med Ellis nästa gång (ni vet mitt syskonbarn). Inte för att tillfredsställa mina egna behov, utan för att Ellabella ska få se kungen live.

Resten av familjen var ju en glädje att få se. Visserligen befann sig även de (Silvia, Viktoria, Madeleine o Lilian) på ett litet längre avstånd. Men de stod troget i fönstret o vinkade. Nu handlade det inte om en kortis, utan typ i en hel timme. Ja, det var en sann lycka att se dem.

Bilden något zoomad kan jag säga ;)

Allt gott har ett slut. Även denna tillställning. Eller det var nog rättare sagt så att jag inte pallade stå i denna trängsel så mycket mer. I mitt inre önskade jag konungen en skön födelsedag. O tänkte att får kanske göra ett privat besök på Drottningholm istället. Lite kaffrep hade ju suttit snyggt (jag dricker ju kaffe nuförtiden)

Under eftermiddagen satt jag istället vid Norrmälarstrands fik. Solade o läste bok. Jes, that´s life!