Tankar från min hjärna

Igår kväll va så roligt.
Jag hade lagt mej, o sen kommer Filippa instudsande, eller kanske på tå. Minns inte riktigt. Det är dags för henne att nanna kudden. Tycker hon har varit så tyst under en stor del av kvällen. Vad är det hon sysslar med?? Har hon dött??
Det visar sig att hon har knåpat ihop en dikt under kvällens gång. Därav denna låga decibelnivå i vårt hus. (skönt kan tänkas) Men det bästa är att Filippa är så sjukt stolt över denna. Under nattens timmar delar hon med sig av diktens delar. Jag behövde alltså inte ens logga in för att läsa den. Utan får höra den från själva författarens mun. Vilken förmån. Nästan som att prata med en kändis. Ja, dikten kan ni som sagt läsa genom länken nedan, i föregående inlägg.
Under kvällen kommer sorgen över mej, när jag fattar att om två månader kan jag inte ligga o tjattra så här med min allra bästa roomie. Men som den tröstare, som Filippa är, säger hon att vi kan ju hälsa på varann, o då kan man ju prata. Vilken tur!
Gillar som sagt vårt hem sjuuuukt mkt. Känns som värsta góa välsignelsen. O sen att bo kollektiv e ju göttan. Här sitter man just nu o lanar, o ibland ger man den andre någon viktig information, som: Är inte Pepsi Maxen tillräckligt kall nu? Är det inte dags för den där fikan?? Vi har egentligen klätt upp oss. Inte för Maxern, utan för att vi skulle få besök. Finbesök från Orminge. Men det blev inställt. Men tur att vi har varann. Lite väl mycket moln på himlen idag. Men dem skingras väl. Det tror jag starkt på. För övrigt har jag en ledig dag idag. Eller har bestämt mej för att kolla igenom skollitteraturen, så att jag är lite förberedd för det kommande grupparbetet! Jes. Go Linda!!