Denna dag hade jag längtat efter. Tänk att få tillbringa dagen i Stockholm. Inte bara sitta i Landskrona-hålan o se hans festligheter på tv. Så jag ville dit. Ville vara på plats, inte bara allmänt i Stockholm, utan på Slottet; kungens fd hem o nuvarande arbetsplats!
Hoppade på en buss från Sickla o riktade därefter mina steg mot palatset. Under min väg mötte jag på nedanstående spelemän, som skulle spela en trudelutt för födelsedagsgrisen. Kanske: Vad är det för en dag?? Det är ingen vanlig dag, för det e Kungens födelsedag. Hurra hurra hurra!?
Innan jag själv skulle gratta kungen tog jag en sväng till Hötorget. Där shoppade jag loss en röd, snygg ros. Enligt instuktioner från Albin var det så att barn under en viss tid skulle överräcka gratulationer, i form av blommor, till Majestäten. När e man barn o vuxen?? Ja, jag vet inte...så gick från torget en blomma rikare. Inget att förlora. Antingen får jag eller kungen den.
Väl på slottet blev jag ju helt paff, hamnade i nån sorts chocktillstånd. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att det skulle va såå mkt folk. Alla turister var ju där, plus några fler. Eller vet inte vart alla kom ifrån. Finns det så många invånare i stan??
Vid sånna här tillfällen kommer krigaren i människan fram. Det här med att gå du först, existerar inte. Utan nu användes armbågar, o en knuff dör väl ingen av. Alla hade bara ett mål, att få se kungen!
Efter att ha knuffats ett bra tag (kändes som jag va på en fullproppad t-bana-vagn), kom jag närmare o närmare inre borggård där kungen o the family höll till. Genom att stå på tå, o sedan göra ett hopp, kunde jag se en skymt av födelsedagsbarnet o Carl-Philip. Om ni kikar på bilden nedan o tittar lite åt höger, kan ni eventuellt se dem. Titta riktigt nära o ordentligt. Kan vara att kungen just då böjer sig ner, men annars är han en av någon där.
Hur gick det då med rosen??
Jag tog ett snack med vakten, o berättade att jag hade gjort ett inköp. Han menade däremot att det endast är barn som får överräcka en gåva till majestäteten. Försökte att inte ta det alldeles för personligt o bli bitter. Däremot bestämde jag mej för att ta med Ellis nästa gång (ni vet mitt syskonbarn). Inte för att tillfredsställa mina egna behov, utan för att Ellabella ska få se kungen live.
Resten av familjen var ju en glädje att få se. Visserligen befann sig även de (Silvia, Viktoria, Madeleine o Lilian) på ett litet längre avstånd. Men de stod troget i fönstret o vinkade. Nu handlade det inte om en kortis, utan typ i en hel timme. Ja, det var en sann lycka att se dem.
Bilden något zoomad kan jag säga ;)
Allt gott har ett slut. Även denna tillställning. Eller det var nog rättare sagt så att jag inte pallade stå i denna trängsel så mycket mer. I mitt inre önskade jag konungen en skön födelsedag. O tänkte att får kanske göra ett privat besök på Drottningholm istället. Lite kaffrep hade ju suttit snyggt (jag dricker ju kaffe nuförtiden)
Under eftermiddagen satt jag istället vid Norrmälarstrands fik. Solade o läste bok. Jes, that´s life!
3 kommentarer:
Där ser man, Linda är rojalist! Läste på Aftonbladet att prinsessan Lilian hade tuppat av lite granna på grund av värmen. Inte lätt att vara 92 bast. :o)
Ååh! Jag skulle ju varit med... Det får bli en annan kunglig födelsedag! :)
haha, yeah! kul att du fick se dina idoler ;)
Skicka en kommentar