RASTLÖS

Ooousch vad jag är RASTLÖS nu. Usch ja. Jag bara vill göra nåt. Varför i allvärlden heter det rastlös? Rast? Lös? Att jag inte har rast? Jag har ju rast hela tiden. Allt the time (översättning till mina internationella läsare). Koko ajan.
Igår var det som om o gå i himmelen när jag kryckgick runt på Landskronas gator. Eller runt gick jag väl inte. Mer rakt tills jag hitta en parkbänk o körde högläge. Men asså har aldrig i livet gillat o kolla i fönster, gå på kullerstenar o känna luft som igår. Tjooo va coolt. Har nog som sagt suttit inne för länge.
Däremot kan jag ta några steg utan kryckor. Hipp hurräy! Detta kommer alltså få ett slut nångång. Sakta men säkert går det framåt.
Ellabella, brorsdottern min, är på besök här nu. Vi har precis haft lite fruktstund o jag har läst min nyinköpta tidning Yourlife. Intressant intervju med Nathalie Schuterman.
Okej, jag e crazy rastlös. Detta inte-göra-nånting-vettigt-o-variationsrikt börjar gå mej riktigt på nerverna. Hjäääääälp!!! Vad ska jag göra??

Mamma tog tag i det

När mamma förstod att jag va allvarligt trött på att ligga här hemma tog hon tag i det o kom på en idé. Tack o lov!! Lycklig jag är som har en sån mamma.
Hon tyckte att jag skulle sätta mej i bilen och vi skulle åka runt lite.
Jag tog de tre trappstegen ut på gården och fick känna på den sköna luften. Det var fräscht. Cirka 12 grader ute och inte en fläck snö nånstans. Happiness!
Vi hämtade kompisarna Cheri och Jessica från stan. De hoppade in i bilen och nu skulle vi fika tyckte vi. Jag o mamma hade glömt bort att det var söndag och vid klockan 18 är inte det mesta öppet i LA. Så det sluta med att vi satt på Coops fik.
Men vilken känsla o va ute i civilisationen. Efter två timmar var jag trött och vi lämnade vårt sällskap: Cheri o Jessica där dem hör hemma, och åkte sen hem till oss.
Känner mej fortfarande "instängd" på nåt sätt, men ändå mer happy än tidigare idag.
TACK mamma, Cheri o Jessica för dagens utflykt!

Trött på det

Inget gladeinlägg idag. E nämligen så sjuuuuukt trött på detta liggande. Här ligger jag med massa bandage runt foten/benet o kan knappt göra någonting. Iallafall inte några vanliga saker som att gå en sväng på 3 minuter, bära ett glas Pepsi Max, köra bil, gå i stan osv. Men det jag troget gör är att jag läser alla bloggar jag kan finna, och ligger i en säng. Shit shit vad trött jag e på det. Alla mina friends typ bor i Sthlm, låååångt bort. Usch o tvi. Ingen bra dag idag. Inte igår heller för den delen. Blääääää.

Klockan 13.05 every day sänds Oprah Winfrey-show på TV. Om ni läser detta nu (alltså nu nu) så fattar ni att TVn hos mej är på och Oprah är i rutan.
Fattar ni vad som händer on the show idag? Jo, Oprah delar ut sina favvosaker. Hon börjar med iPads, sen uggs o därefter nån enkel väska för 256 dollar. Hela publiken går hem lite sakrikare helt enkelt. Jag vill bara meddela att jag är inte bitter. När jag o Filippa var på showen berättade hälsocoachen hur man håller sin vikt i styr, vad man bör äta och så vidare. Filippa gick saklös därifrån, och jag med Oprah-handsvett i min hand. Ja, det är ju mer värt än iPads o sånt skräp. Jag e inte bitter ;)

Annars har smärtskiten satt sig på min kropp. Eller rättare sagt på benet. Så nu är det morfin som gäller var 4e timma. O benet högt upp. O kroppen i säng.

Tack annars för alla kommentarerna ;)

Dreaming on

Ett drömscenario vore ju o bo i Vasastan o jobba i Gamla Stan. Tänk o strosa hemifrån till sitt jobb i Old Town. Ta en kaffe på vägen o låta solen stråla i ansiktet (tom bli solbränd på vägen). Skippa tunnelbana o skit. Tänk. tänk. tänk.
Ja, så gjorde visst "Blondinbella" i morse, enligt dagens blogginlägg. Schjukt inspirerande. Sen vad jag ska jobba med i Gamla Stan är en annan femma. Kanske stå i SevenEleven. Eller inte ;) Men tänk tanken o kunna strosa till jobbet, o göra det i stan. Ja jag faller handlöst för sånt. Aboooo.
Just nu e jag annars så sugen på pannkakstårta. Med blåbär. Jag undrar bara vem som ska göra den till mej?! Jag har sagt till Ella att jag är väldigt sugen, men hon verkar inte ha fattat hinten ÄN. Annars sitter jag just nu tryggt i soffan, vid den öppna spisen. Ändå rätt mysigt när det öser ner där ute.

Brorsan David va här igår. Jag frågade artigt om han läst min blogg. Eller artigt snackar man väl aldrig med sina syskon. Man behöver ju inte fjäska direkt. Men han mena på att jag uppdaterar en gång i halvåret typ. Så han lagt ner min blogg. O jag bara VA?!? Nu e det ju så att så är det inte längre. Nu pratar vi uppdatering hur ofta som helst. Säg inget annat David.
Ses när som :D Kram!

Finbesök

Idag har Ella vart här. Eller hon e ju här fortfaranade...
Hon kom på eftermiddan och efter det har det vart full fart. Men vid halv åtta däcka jag i säng. Men så härligt att ha brorsdottern här. Vi tillbringade onsdan först med att måla olika alster. Lite prinsessor, slott, kungar och katter.
Därefter snacka vi en hel del om mitt ben. Ella undrade om allt möjligt. Hon är en perfekt hjälpare. Hämtar vatten till mej, hjälper mej att gå genom att hålla i ena kryckan, är med på "sjukgymnastiken" på mattan o frågar lite då och då hur benet mår osv. SUPERB!
Efter middan bakade jag och hon kladdkaksmuffins. Vi lämna över massa smet som inte fick plats nånstans. Ja, vi säger väl så ;) O som vi va tvungna att äta upp. Sjukt gott. Ja det var vi väldigt överens om. Sen låg vi i min säng o kolla lite mästerkockar på tv och fira med nygräddade muffins & mjölk. Imorn har vi bestämt att vi ska se ICE AGE!
Ses imörn!

Kom på en sak...

Jo, min skada e en sportskada. Låter inte det fisförnämnt bra?? Jag va ju ute o skulle bli av med en o annan kalori o så hände detta. Så jag Linda har en sportskada precis som elitidrottarna eller Zlatan. Nåt har vi gemensamt. Oh jää!!

I made it!!

Sitter i mammas o pappas soffa o e sjukt fräsch. Doftar som bara den. Du skulle va här!
Duschen som sipprar skönt vatten ligger på våning nummer två. Som du säkert räknat ut finns det ett antal trappor att ta sig uppför innan man är på plats, i kakelrummet.
IDAG var det den stora dagen, som jag efter operation, för första gången bestämde mej för att testa o ta mej upp. I made it! Jag, mitt gipsade ben o två kryckor. Sen att jag va rent svett både på upp o nervägen e en helt annan grej, och att mamma gav hela sitt kroppsliga stöd OM något skulle hända. Men vilken feeling o greja det o va ren! Ja, ja säger då det!

Just nu befinner jag mej alltså på sydkusten. Skåne.
Sen sist jag skrev har jag alltså genomgått en fotledsoperation, då dem har slagit in ett antal spikar, lagt in en platta och sytt ihop foten. Operationen gick sjukt smidigt. Eller jag kände verkligen ingenting. Hade fått en bedövning som gällde från naveln och neråt. Så hade ingen ingen känsel. Fick tom "godis" som dem kallade det, typ lugnande. Men snacka om äcklig känsla efteråt. Jo, för på uppvakningsavdelningen kunde jag inte röra en enda tå, för jag var ju "lam". I typ 6 timmar. När jag väl kunde vicka på dem var jag gudaglad!
Smärtan efter operation har varit galen. Det går inte att beskriva. Men fick massa smärtlindringar i form av sprutor, vilket medföljde massa illamående o spyor (sorry läsare, men välkommen till the real world ;)).
Men efter några dygn på sjukan kom jag ut. Hallelujah! Mamman min hämtade mej från hufvudstan till LA, så här e jag nu o lär mej o gå. Ska visst köra full belastning på foten fast det gör svinigt ont. Så kör lite i taget. Men frisk vill jag bli. Helst hade jag velat vara det igår. Men snart så. Nån gång så. O då, då kommer jag skrika av glädje!

Amerikanska pannkakor

Kolla in länken:

http://sotasaker.com/amerikanska-pannkakor/

Ett skönt citat i bloggen är:
"Något av det finaste med helg är att det finns tid att äta frukost ända fram till lunch."

Perfekt säng

Ligger här i Linda Londéns säng. Måste säga att den är perfekt! Det är en sk motorsäng. Får upp benen bara genom att trycka på en knapp, o detsamma gäller huvet. Så jag sitter typ ihoppressad, eller liksom med huvet o benen upp, ja ni fattar. Kanske ;)
Idag har jag ont i foten igen. Ganska rejält. Men imorn är det operation som gäller. I natt sov jag skitdåligt. Troligen pga morgondagens aktivitet, är nämligen nervös. Vad kommer hända liksom?!? Hoppas innerligt att allt kommer gå bra. Att jag kan lämna stället med ett nytt gips. Jahuu! ;) Min balans e fortfarande ur balans. Det här med kryckor är inte min grej helt enkelt. Som tur är har jag inte bråttom nånstans, utan kan ta det rätt chill med stegen.
Nu kommer Linda med kaffe. Morronkaffet så här vid klockan tretton.
Ha det gott! Kram jag Linda

PS!!! Va visst kaffe med semla. Shit asså!