Had a good time.

Idag är det 4 veckor sen operation. Rätt gött att så lång tid har gått. Det gillar jag!
I dagsläget äter jag endast lite medicin då när jag känner att det hugger till i foten. Men inte alls samma mängder som förr... Bravo.
För att se lite annat än inneväggarna, så skjutsade mamma mej till Malmö igår. Där blev det en helkväll med kusinerna Samy, Jony o Jonathan, brorsan David, svägerskan Coté o Ella. Härligt!
Jag festade till med plankstek (vilken god bea!) på nån fräsch pub och sedan lite EM-kvalsfotboll, efterrätter, prat om livet o frågesport hos David o co. Gött!
Det sköna e att jag uppskattar nu händelselösa dagar när det ibland händer något. Som igår. Kanske i för sig inte så konstigt. Vem vill va arbetslös i all evighet? Men semester tycker vi däremot om. Josåatt. Så är det. Säg inget annat.
Det ryktas om snö i Sthlm, gött o inte va där. För solen skiner i LA. Nu ska jag till solen. Ciao!

Mina drömmars stad

Stockholm, Stockholm, Stockholm!
Nu när jag själv inte är i Staden får jag som tur e se det via programmet Travel. Himlar vad trevligt!!
Bara råkade zappa till denna kanal efter "Halv åtta hos mig" och där ser jag min hemstad. Coolt! Like it!

Annars surfar jag runt på H&M-shoppen. Oooo vad jag blir sugen på klänningar. Långa som korta. Sommar, sommar, som jag längtar efter dej!!

Dagens smarta grej!

Gjorde precis nåt gött. Jo, beställde så kallade Childhood-armband. En stor del av pengen går till barn som far illa. Och det kuliga är att armbandet är riktigt snyggt. Gillar det!!
Den används även av Madeleine o Victoria. Det du ;)
Klicka här om du e sugen!

De beställs i 5-pack. Beställ med kompisar eller ge bort. Perfekt present tycker jag!!

Kram o ciaoo!

Stopp på klagovisan

Känner att jag den senaste tiden mest klagat, klagat o klagat. Varit väl för att det gjort så fasligt ont. O då e inte allt så där himmelens kul. Men måste säga att när det inte gör ont så har jag det ändå himlans bra.
Mamma o pappa har ordnat det väldans schysst här i rummet där jag mestadels hänger. Det är det så kallade tv-rummet i huset.
Vid mina fötter har jag en öppen spis, som pappa fixar eld i varje dag.
Här om dan införskaffade de en 55 tums tvapparat (som man iförsig vänjer sig vid väldigt snabbt =)). Kan ju typ alla tvprogram vid det här laget. Kanske inte Keno förresten.
Blommor har jag som folk skickat till mej, o en hel del lektyr som kommit fram på samma sätt.
Stora stora fönster finnes som vetter ut mot gården och som solen skiner in i massor. Ja, det e fint det.
Vad ska man säga? Jag har det sjukt bra.
Skål i påskmust!

Nya tider

Ja, denna blogg har sett ut så här sen 60-talet, jag vet ;)
Så nu är det dags för nya tider.
Så försöker här själv fiffla med layout o så. Men jag kommer snart få professionellhjälp. Håll ut!

Sista domen

Okej, nu kör jag visst sista omgång gips. Om tre veckor ska jag sen va befriad.
Men snacka om att benet e tanigt inuti. E det mitt??
Igår tog de av mitt pissgula gips. Då fick jag se mitt ben. Längesen sist. Hårigt o härligt ;) Jag röntgades och allt hade läkt som det skulle, men var inte klart än. Så på med ett nytt ROSA grejs. (Helt plötsligt trodde Filippa att dem frågade henne vilken färg som gällde. Verkade det som iallafall. För hon tog sig friheten att svara.)
Gamla skon byttes ut mot en ny bautasko.
Mitt ben ser verkligen pytte ut. Usch ja. Den e muskellös och smal som in i. Inte så kul o se. Men hoppas att den kan förändras och bli bra. Man vill ju ha två ben liksom.
Jag tror jag ska börja träna överkropp hemma. Nu när jag inte kan göra så mycket med den andra delen.
Hej hej.

Tant

Jag är som en gammal tant. Klar en timme innan jag ska åka iväg.
Idag är första tiden jag har att passa på tre veckor. E jag exalterad eller vad??
Kanske inte det roligaste som ska hända. Jag ska ju till ett sjukhus. Men ändå. Jag ska göra någonting. Att det sen är att ta bort stygn, byta gips o sånt. Ja, det får jag ta.

Mamma ska skjutsa ner mej till Malmö. Filippa-vännen ska vi möta upp, som ska följa med till the hospital. Efter besöket hoppas jag på en falafel. Något jag tycker man ska unna sig vid varje Malmöbesök. För tjugo spänn.

Rosa paket

Bilen körde in genom grindarna på Toftavägen och in på dess grusväg. Svängde sedan till höger och parkerade framför det röda tegelhuset. På trappen upp till huset låg ett paket. Ett rosa paket!
Vi förstod att det inte fick plats i lådan för den hade ändå den storleken som den hade. Säg 1,8 kilo.
Det bästa med paketet var att det var adresserat till mej! Inte Hugo, Lisa, Adam eller Petter, utan till mej. Himlar, vilken lycka! (bild på fäjsan).
Kom in och började sprätta, sprätta, sprätta. Och sprätta.
Tro det eller ej. Men den innehöll allt möjligt kul: Stockholms-strumpor, en bok jag velat läsa, skvallerblaskor, Kungliga Damtidningen, nagellack, massa godis, ansiktsmask, hårblommor... O slutligen 17 sköna brev from my friends!!
Hur lycklig blev inte jag på en skala?? LYCKLIG o så glad. Tack vänner, det här betydde sjukt mycket!! Nu längtar jag efter er o Stockholm! (precis som om jag inte gjorde det innan haha). O känner mej på bättre humör.

Kiitos: Bergendahl, Hahl, Sylvie, Jullan, Thureson, Oscar, Ida, Frida, Ceder, Beck, Carro J, Carro H, Lisette, Albin, Elin, Wilnerzon, Nils. Miss ya!! A lot.

Imorn väntar läkarbesök i Malmö. Detta gula äckliga gips ska bort och vi får se vad jag får i dess ställe. Gött ska det iallafall bli.

Kan ej fejka

Tycker det e sjukt svårt att fejka o skriva glatt när det inte känns så himla härligt i livet. Ungefär därför som jag inte uppdaterat här på ett tag.
Vissa stunder, ofta stunder, suger det här gipset verkligen. O jag e så astrött på det.
Har precis sovit, och vaknade nu och klockan visade sig vara typ 16. Fattade att det e ca en månad eller fem veckor tills jag får ta av gipset. Alltså nedräkning. Ett litet sus av hopp for genom denna kroppshydda. Däremot har jag mestadels tänkt på vad ett litet snedsteg kan ha för konsekvenser. Shit, det är helt sjukt. Men nu tror jag att det värsta är över. Att det inte kan bli värre i denna sjukperiod.

Det som hänt de senaste dagarna är att jag i torsdags la av med morfinet. Morfin (aka: himlans gift) som jag käkat sen en månad tillbaka i rätt tjocka mängder för att slippa känna att benet e av.
Men tror ni inte att morfin visst är nåt beroendeframkallande typ av drog som du får abstinens av när du slutar??!? JO! Sorgligt men sant. Så haft kolik, svettningar, frossningar you name it.
Snacka om att bryta ben inte bara handlar om en sak. Har full respekt för folk som råkar ut för grejer känner jag nu. Medicin e bra, men ger vissa biverkningar, som också ska medicineras mot osv osv. Det tar aldrig slut!!

Idag tog jag iallafall min längsta promenad hittills, för e så himla sugen på o bli frisk. Så jag o kryckorna kollade in Skånes landskap litegranna och tränade upp benet. Lite annat än att bara vara i sänglampans sken.
Jes over and out. Kram

Lösning: Jag ska bli wikipedia-smart.
Börjar med Martin Luther King.