Shes got a datum

Nu hörde St Göran av sig (inget helgon, utan sjukhus) o jag ska in o opereras nästa onsdag, den 2/3. Jag hade innerligt hoppats o önskat att det skulle ske tidigare, har ju så galet ont. Men nu ska jag stå ut en vecka, och sen ska jag in o ligga några dagar. Tror på mindre smärta efter det. Jes!

Woops så sitter du där.

För en männska kan det verkligen hända konstiga oförberedda saker.
När jag skulle ut o gå i lördags så tänkte jag ju inte att när jag kommer tillbaka kan jag inte duscha, diska, träna på SATS, gå till kyrkan blabla. Utan allt sånt var ju självklart, SJÄLVKLART att jag skulle göra.
Du kanske redan vet vad som hände. Men för att du ska få lästräna skriver jag det ändå.
I lördags, klockan 15.23 tog jag på mej dojjorna o tog mej ut (jag klocka, för att veta exakt hur länge jag var ute. Knasigt kanske, men så gör jag ibland). Nån telefon kunde jag inte ta med mej för min nya iPhone hade inte kopplats in i datorn än, så den var ur funktion. Solen sken o jag gick raskt, så där att jag tänkte att nu ska jag visa mej själv att promenad även kan vara tufft o svettigt. Efter en o annan uppförs- och nerförsbacke, skulle jag neråt igen. Jag visste inte riktigt var jag befann mej, tog nämligen en ny runda. Men nånstans i Spånga. Backen ner tog en liten sväng till höger, o det fanns en hel del grus. Men mitt i detta slant det till. Det fanns en isfläck! Jag tog i med högerfoten o hela jag hamna på den. Det knakade till rejält. Aldrig hört nåt liknande från min kropp. Det var min fot som lät. KNAKKRKNRKKAR typ. Jag hamna i backen. Försökte direkt ta mej upp, men benet vek sig. Allt var inte som det skulle. Eller som det var för 5 sek sen.
Området jag satt i var ett villaområde. Ett fint område. Mina fickor var tomma på mobiler, och inte en männska fanns i närheten. Kände mej lätt övergiven. O smärtan i benet var olidlig. Efter en stund parkera en bil längre bort vid ett hus. Jag skrek o skrek för att dem skulle höra mej. Jag behövde jättemycket hjälp. Kände mej som en uteliggare som skriker, eller nån lam som ropade på Jesu-tid. De kom, o jag hoppade, med assistans, in i deras bil. Vilka hjälpsamma männskor! De skjutsade hem mig, till min trappuppgång. Där tog Henrik över och skjutsade mej till St Göran. Tårarna spruta, för det gjorde ju så fasligt ont. Vad hade hänt med benet??
Inne på sjukan fick jag snabb hjälp. Läkaren undersökte, sjuksystern gav smärtstillande, jag röntgades och personalen var ohyggligt trevlig.
Resultatet var bruten fotled. Jag bröt den på min promenad! Whata???!! E det möjligt?!!? Jo, det verkar så. Dessa hemska isvägar. Gipset sattes på av en landsman (jo han talade tydlig finlandssvenska). Jag har nog aldrig legat på en brits tidigare o framförallt inte brutit benet. Men check nu är det gjort. Brytningen verkar vara så pass "svår" att det även ska opereras (check där också) och sen gipsas igen. Så det hela går på 6 veckor tills jag kan ta på mej skon på högerfot. Sick hela grejen. Men har i alla fall inte amputerat foten, o det e jag himla glad över. Smärtan (trots morfin) vissa stunder (en gång i timmen så där, natt som dag) är urjobbig. O jag skriker. Men jag går upp o står med kryckor så att tårna får blod, och sen är det högläge igen som gäller.
Ja, detta är livet nu. Livet med bruten fot, men samtidigt med god service. Från Henrik o vänner. Annars skulle jag inte klara mej. Kan ju inte ens bära ett glas vatten. För att tala om duscha.
Gå försiktigt där ute!

Ledig, ledig, ledig.

Ooooo vad jag ÄLSKAR oplanerade dagar!! Samtidigt kan jag komma på mej själv med att tänka: shit den helgen har jag inget inplanerat än, hur kul kommer den helgen egentligen bli??
Själv har jag varit vansinnigt trött efter skidhelg förra helgen. Gårdagens alla roliga grejer fick avbokas för att jag skulle känna att jag orkade med livet. Och jag märker att när jag inte har något inbokat så släpper pressen och jag mår bättre. Ja, det är märkligt hur man fungerar som männska.

Idag är det iallafall söndag. HÄRLIGA söndag. Ute skiner solen (ja, ute o inte inne) och man blir liksom lite glad över den blå himmelen. Ja, du borde va i Spånga nu! Idag har jag inga, inga måsten. Ja typ en Linda-dag. Exactly vad jag behöver. En långprommis blir det med lånehunden Hulken. Vilket jag ser fram emot. Hulken, den fine!
Have a good day people, som man coolt säger!
Ciaoooo!!

Jag, den kända bloggerskan

Jag förstår att du var dag tänker att när ska den där Linda uppdatera sin blogg. När händer det egentligen? Börjar bli trött på den frågan, så omprioriterar allt nu o bara tar tag i grejset. HÄR E JAG! Okej, ge mej en applåd ;)
Allt väl med dej min kära läsare, eller käre/kära? (du kanske e kvinna eller man). Tänker mej att det är viktigt att bry sig om alla, ALLA sina snygga läsare. O det e nåt jag kan... Hahaha sorry för blajande. Men försöker visa att e en omsorgsfull bloggare som har självförtroende. Det har ju annars hänt ett o annat sen den slutet på juni. Speciellt annat. Eller nåt :D Mer kommer framkomma här framöver. Jag har även skaffat mej en ursnygg kamera som jag tänkte bruka här på blogspot. Oh jäää!Ha en gó lördag friends! Kram jag Linda

NY!

Nu åker vi snaaaart!!
Hahl ligger o sover, o det borde väl jag med göra... Klockan e 02.07 nattetid, o taxin ska hämta oss klockan 05.00. Säg om några ynka timmar. Men nu e det iallafall färdigpackat o sånt, o dags o ta avsked av Stockholm. Det sköna e att vi idag tänkte att: vem vill lämna denna stad? Ingen. Men som tur e kommer vi snart tillbaka. Vi ska bara ta o besöka landet där borta en vecka. Så see ya sooon!
Bered på djup amerikans brytning när vi kommer tillbaka. Ciaoo!

Hon vet vad hon ska göra framöver...

Denna känslan e så konstig, märklig o ofattbar. Jag e en sån männska som aldrig riktigt vet vad som kommer hända framöver. Tex så kan jag inte se mej själv bo på samma ställe i tjugo år, eller ha så mycket grejer att jag inte kan flytta på mej. Mina föräldrar kan va orsaken till detta. Jag menar, deras vänner har alltid sagt att det gäller att skriva med blyerts i adressboken, för den kommer ändå snart att ändras ;)

Mitt vik (frågan e om man skriver vik, eller vick?!) har ju nu gått ut, och mina framtid är hur öppen som helst. Jag har sökt jobb, faktiskt ett flertal, men jag är van vid att inte veta vad som hända skall, o känner lugnet i det. Men det jag nu tänkte skriva, är, att idag, precis, har sagt JA till ett jobb som börjar i augusti. Tänk att jag NU vet vad jag ska göra då. Känns faktiskt himla härligt. Nästan svårt att ta in. Men nu, from 2010-06-17 tar jag semester fram till mitten av augusti typ. Pengarna rullarna (har ju betald semester, skulle bara än en gång säga det =)) o jag ska glassa. Om dagarna tre blir det NY, sen kanske Finland, lite Skåne o Öland o så. Urhärligt!! Jag säger så här: Tack gode Gud för detta jobb. Jag känner ett gött lugn o en himla glädje!

PS. Eftersom jobbet börjar den 11/8, hinner jag gå på Allsången den 10:e. OH JES!!

Skolan verkar till o med trevlig o personalen glad. Så kommer nog trivas som fisk i vatten.

SEMESTER!

"Juni, juli augusti"
Nu är den tiden här, som man lever för som fröken ;)
Det där kända sommarlovet började igår. En annan har inte riktigt levt i den där världen där det finns betald semester. Nu är den här. I två månader, konstantly. Faantastic.

På söndag, om 4 dar, drar jag o Hahl till United States of Americat, New York. Det känns helt galet. Trots att det e så snart, är det svårt o fatta att det e på riktigt. Jag nyper o nyper, men förstår ändå i n t e. Jag älskar o bara höra massa engelska över allt, o själv få svänga till med amerikanskan ;) Så vi får se vad den stan har att erbjuda. Säkert lite taxiåkningar, då vi ska härma Carrie, med uppdragen kjol o en arm i vädret: Taaaxiiii! Ja sen en latte i Central Park o lite ditten o dattan. Massa friends har gett oss tips. Ska bli hur kul som helst. Jag bara äälskar flygplatser. O sån ska vi till på söndag tidig morgon. Oooh ja! Välkommen att vinka av oss!
Har inget gott tips om svart kyrka än. Om du vet nån så säg till mej innan avresa. Vore schjuukt bra!

Idag kanske det blir ett bad, solen tittar fram här i Spånga. Sen förstås en o annan fotbollsmatch. Ljuvligt o se massa spel. E jag sugen på o spela själv? = JA!

Mitt bloggliv lär ta fart nu. Man har ju inte så mycket annat att göra ;)
Ciaooo so loong my good friends!
Kram jag Linda

Jag lever livet

Det är min nya melodi, livsmelodi om man säger så - Lever livet.
Jag har fattat det den senaste tiden, senaste månaderna, att hälsan verkligen är framför allt. Om den inte finns, så är det ju inte värt o leva, för man pallar inte. Det bästa är att va lite lat, ta det chill, göra mer det man gillar o ger energi. Att sen veta att det finns massa kul som väntar i livet gör ju inte saken värre =)
Jag har det i allafall sjukt bra. Det känns inte alltid så. Men det är så det är. Så är det. Helt enkelt.

Hur man snackar i Rinkeby...

Idag vid klockan 08:20 anlände mina elever till klassrummet. Jag stod i dörren o tog emot dem, så där lite småglatt.
De klev in genom dörröppningen och satte sig på mattan. Ja, eller det e väl mer ett önsketänkande. De borde väl sätta sig, men varför sitta när man kan gå, springa...?!? En salig röra kan det helt enkelt bli. Eller blir det.
Vår morronrutin är att man ska skaka hand med mej, kolla i ögonen, och säga "god morgon". Typ så där ordentligt. Däremot hade jag en elev idag som gjorde precis som han själv ville (suprice ;)). Han skippa god morgon, och utbrast: "Du e fin!" Ja, det är så vi snackar i Rinkeby. Så du vet.

Urk, åt nog alldeles för mkt kladdkakssmet....

Pappa - datageniet

Du käre/a läsare!
Min aktivitet på denna sida har inte varit det största. Men ack vad gör det. Nu e hon tillbaka. Ja, det e hon. Här e jag. Okej du kanske inte ser mej, men om du tittar upp så ser du. Kanske inte ser ut så just nu eftersom har en helt annan outfit. Men typ iallafall. Okej, skönt att du läser dessa viktiga rader som innehåller världsförvandlande tankar ;)

Jag befinner mej iallafall just nu i Skåneland. Det är ett vackert land, eller är ju inte ett land, men ett vackert landSKAP. Mina päron har flyttat till ett nytt place, vilket känns riktigt konstigt. Vi är på landet. Säg en mil utanför LA. Igår åkte vi förbi vårt gamla hus o känslan av att inte längre gå in där var ju helt knäppt. Man ville liksom in genom portarna. In genom dörren o lägga sig i soffan i vardagsrummet. Men nu är dessa soffor i ett helt annat rum. Huset där jag nu befinner mej i är fruktansvärt coolt. Eller det känns mer som än herrgård än ett vanligt hus. Pappa tände precis brasan, eller vad det nu heter?! Ja ni vet sån där inne-eld-grej, o det blev hemskt mysigt. Ja mkt mysigare än Tuppskolan om jag ska va ärlig. Pappa börja berätta om möbler de köpt till huset. Bordet tex har de köpt på Facebook, och även stolen. Eller var det Blocket?? Ja mamma påstod blocket. Jag tror det e http://www.aftonbladet.se/ ;) Tur att ens päron har koll på internetet!

Nu ska vi fortsätta chilla här borta. Man har ju LOOOV. Solen skiner här o inne är det varmt o skönt. Ciaooo till dej o have it good!