Att ha eller icke ha, det e frågan.

I alla år, ja, ska vi säga i 28 sådana, har jag hört att jag har förstört maten med ketchup, Felix ketchup. Däremot har jag sett det som så att jag har förhöjt smaken med just denna varan. Att folk inte kan förstå det? Jag har blivit kallad för barnunge (okej kanske inte just det ordet, men åt det hållet) och blivit förolämpad på olika vis. Men hur ska jag kunna motstå detta goda tillbehör? När man har fastnat för något gott, är det ju dumt att släppa det. Heter det inte att vi ska njuta av livet o av allt dess goda? Att jag sen har haft det till kokt ägg, kyckling o ris, spelar väl ingen roll?

Men nu, NU ska jag tala om en sak. Idag, den 31 mars (som mao även är min brorsas födelsedag), har jag ätit makaroner med köttbullar utan den röda röran. Förstår att du inte tror mej. Men jag ljuger inte. Sakna typ inte ens kladdet.

Ja, ville bara ta o berätta detta. Känner mej faktiskt lite vuxen o lite så där coolt att ändra sina vanor. Det e kanske det som e vuxet. Eller nåt =)

Idag fyller som sagt broder David år. Hurra! Asså det är ju så galet kul med födelsedag. Det må jag säga. Önskar att han får en fantastiskt trevlig dag. Själv bor jag inte jättenära. Så kan icke överräcka en gåva personligen. Istället blev det ett kort per post, lite sms, facebookinlägg, och ska nog även snart ta en sång via telen. Jää!!

Grattis my brother!!

Han ser typ ut så, btw. (männskan till vänster ;))

Igår hörde jag från min handläggare att c-uppsatsen ska vara klar om 6 veckor. 6 veckor. Jag trodde i mitt egna sinne att jag hade sjukt mkt tid kvar. Men icke!! Vet inte nu hur detta ska gå. En väninna till mej sa att jag nu skulle se detta som mitt jobb, dvs ha arbetstider. Så det ska jag ha. Just nu skriver jag detta på min arbetstid, vilket inte är bra. Så ska inom några sekunder avsluta detta, så jag kan återgå till mitt arbete. För fyyy vad jag önskar att jag hinner får klart min uppsats. Jag ska göra allt jag kan!

Ses!!

Vad som finns i min hjärna nu:

- Läste precis Filippas blogg, o så skoj o se bilder från vår sköna USA-tur ´06. Under resans gång fick jag bland annat, eller ska väl säga, framför allt, ta Oprah Winfrey i hand (med min vänstra) efter hennes TV-show. Oh la la. Lite bilder från vår trip finnes här: http://filippaspimky.blogg.se/

- Jag ska strax hämta ut mitt nya körkort. IDAG e det nämligen 10 år sen som jag helt nervöst körde uppkörningen i staden LA. Slapp fickparkering, men fick köra landsväg, klurigt det där när man bara ska köra rakt fram o inte kan njuta av utsikten ;) Mitt nuvarande körkort är galet fult. Så den som nu ska läggas i plånboken lär bli bättre.

- Idag har jag vart rätt effektiv med uppsatsen. Skrivit med hjälp av mina röda naglar, eller det är fingrarna som kanske skriver i o för sig, men vill gärna påpeka att naglarna mina har fyra lager lack. Igår var jag nämligen på vännen Maries skola, och fick vaxa-benen-behandling, och manikyr. Är man inte lyckligt lottad när man har en polare som läser till hudterapeut? Svar: Jo!

Mätt i magen sitter jag här, o ska skriva lite till på skolgrejen. Solen skiner idag. Jag bara älskar att va ute o springa i detta väder. Men just nu hinner jag inte riktigt (oooo känner mej riktigt mogen o vuxen när jag tänker så här), utan det blir kanske lite spinning ikväll instead.

Ta hand om dej!!
Kram jag Linda

Vad är det för en dag??

JO, Filippas födelesedag!!!

Tänkte måste dedikera (haha. heter det så??) detta inlägg till min käraste vän Filippalainen!

Idag fyller männskan nämligen år, och får härmed säga andra siffror när någon frågar hennes antal år på jorden. Hurra!!

Grattis min vän, du e verkligen himla bra!!

Love is in the air

hahah nu kära vänner ska det inte publiceras någon kärlek mot någon person, utan mot min hemstad. Asså jag bara älskar att bo i Stockholm. Är det inte en vacker stad så säg. Det är den stad jag får bo i o som jag diggar järnet. Öar, vatten, snygga hus, skön puls...
Vet inte om du får det, men jag kan ibland få ett sånt lyckorus över mej över hur bra jag har det. O ett sånt rus övermannades jag av denna morron. Jag har det så sjukt bra! Jag har helt enkelt allt jag behöver; vänner som jag bryr sig, familj som älskar mej, en Gud som alltid är på min sida och som jag får förströsta på. Behöver alltså aldrig va rädd eller orolig egentligen. Har en skön säng (speciellt denna morron när jag skulle upp med tuppen. Fräscha o kyliga lakan du vet), får plugga på universitetet (låter liksom lite fint ;)), och är just nu uppkopplad på tåget. Framför allt känns det coolt. Man lever ju liksom 2009! My life is good!
Just nu är jag som sagt på väg ner till Skåne. Ryktet går att det redan är vår där nere. Så ser fram emot att ta mej en springtur vid havet. Förmodligen har mamma inhandlat keso o Pepsi Max (hon har grym koll på vad jag gillar), o som ligger fint i kylen. I några dagar får jag svänga mej med skånskan, och roadtripa lite hit o dit. Det ser jag fram emot!
Önskar dej en trevlig fredag. En annan ska nog kolla lite Vänner. Har som sagt en dator i mitt knä, som är som gjord för dvd-tittande och inte så mycket för plugg-genomförande.
Ciaoo bella!

Männskor

Den senaste tiden har jag tänkt på hur lustigt, eller egentligen hur härligt det är att vi är så många männskor som lever på denna planet. Alla lever inte hela livet samtidigt, vissa föds senare än andra o andra dör tidigare än andra. Men det finns tider som vi är samtidigt på Tellus. Grejen är även den att utan varandra skulle vi inte klara oss, utan vi är verkligen beroende av varandra o kan hjälpa den andre på traven då o då. Ja, nu tänker jag speciellt på när vi behöver uppmuntran eller bara behöver tjattra loss med någon, eller något helt annat, som att nån har i uppgift att ta betalt av min mjölk i kassan.
Det är egentligen rätt fascinerande att vi finns på denna jord tillsammans o behöver varann, alleman: känd som okänd. (Jag börjar väl bli känd? Hamnat i Metro, så räknas väl som en D-kändis iallafall ;)) Nu blev jag sjukt djup märker jag hehe Kanske inte krävs så mycket för att bli det på min blogg ;)
Varför jag egentligen började skriva på detta inlägg, var att jag idag och i söndags, alltså bara några dagar sen, har mött på folk på t-banan som sagt sköna grejer till mej, som jag blivit så glad av. O jag känner inte ens dessa. En utbrast vilken fin kjol jag hade, och undrade var jag hade hittat den. Hon var verkligen helt begaistrad (mitt favvo-ord för övrigt hehe). Den andra för mej okända männska kläckte ur sig att jag hade en snygg väska. Så himlans kul o höra!
Ofta, eller iallafall ibland, kan man ju komma på sig själv med att beundra någon annans plagg, eller bara gilla en annans beteende, personlighet, nåt den gör... ja you name it.
Jag tycker att det är dags att börja tala ut om det. Säg, o muntra upp en annan person. Den behöver det. (om du vill öva, ställer jag alltid upp ;))