Männskor

Den senaste tiden har jag tänkt på hur lustigt, eller egentligen hur härligt det är att vi är så många männskor som lever på denna planet. Alla lever inte hela livet samtidigt, vissa föds senare än andra o andra dör tidigare än andra. Men det finns tider som vi är samtidigt på Tellus. Grejen är även den att utan varandra skulle vi inte klara oss, utan vi är verkligen beroende av varandra o kan hjälpa den andre på traven då o då. Ja, nu tänker jag speciellt på när vi behöver uppmuntran eller bara behöver tjattra loss med någon, eller något helt annat, som att nån har i uppgift att ta betalt av min mjölk i kassan.
Det är egentligen rätt fascinerande att vi finns på denna jord tillsammans o behöver varann, alleman: känd som okänd. (Jag börjar väl bli känd? Hamnat i Metro, så räknas väl som en D-kändis iallafall ;)) Nu blev jag sjukt djup märker jag hehe Kanske inte krävs så mycket för att bli det på min blogg ;)
Varför jag egentligen började skriva på detta inlägg, var att jag idag och i söndags, alltså bara några dagar sen, har mött på folk på t-banan som sagt sköna grejer till mej, som jag blivit så glad av. O jag känner inte ens dessa. En utbrast vilken fin kjol jag hade, och undrade var jag hade hittat den. Hon var verkligen helt begaistrad (mitt favvo-ord för övrigt hehe). Den andra för mej okända männska kläckte ur sig att jag hade en snygg väska. Så himlans kul o höra!
Ofta, eller iallafall ibland, kan man ju komma på sig själv med att beundra någon annans plagg, eller bara gilla en annans beteende, personlighet, nåt den gör... ja you name it.
Jag tycker att det är dags att börja tala ut om det. Säg, o muntra upp en annan person. Den behöver det. (om du vill öva, ställer jag alltid upp ;))