Fäjsan

Idag hade jag en skön solstund. Säkerligen den varmaste dagen hitintills. Typ inga moln på himmelen. Mycket fint! Resultat: lite brunt ansikte och armar.



Utsikt från min solsits! (ovan)
Efter brännstunden genomförde jag åter den obligatoriska sjukgymnastiken.
Inomhus tog jag tag i grejer jag fått av vänner:


Ansiktsmask!
Bort med gammalt ansiktsskit.


Efter applicering kan man se ut så här hehe
Snart är jag skönheten själv ;)
God natt!

Nu kom det...

...svetten alltså.
Har precis varit på min längsta promenad under min rehab: 3,5 km. Med kryckor. Är rent slut nu. Sjukgymnasten sa att jag skulle ta det rätt lungt och öka promenaderna allt eftersom. Men när man väl börjar gå kommer tävlingsinstinkten och jag vill klara mer, mer och mer. Rundan tog nästintill en timme. Puh. Men skönt! (efteråt :)) Senaste promman var 300 m, så en knapp ökning ;)
De vackra vyerna:

Frulle!

Hungrig!
Nu ska här ätas.
Var iväg till ICA och köpte nybakat, rabarberjoghurt och inte vilken tidning som helst.
Bildbevis nedan.
Satte mig alltså bakom ratten. Första gången sen mitt fall för två månader sen. Men jag klarade det! Hade telefonen med mej om nåt skulle hända. Bra va?!
Smaklig spis till mej själv!

Har så ont

Är bara så så så så trött på att jag hela tiden har ont. Skulle kunna böla en timma för det. Det känns liksom i foten att allt inte står rätt till. Känns hela tiden. Eller nu är ju foten mer ok än för en månad sen. Men min fot är inte van vid att röra sig, den har ju varit inlåst i gipset så länge, och nu helt plötsligt har den kommit ut, och ska böjas vid alla rörelser. Det känns. Skit o mög. Tog precis panodil, hoppas det hjälper. Hoppar gärna morfinet.
Idag har jag varit vaktis åt en 2-åring och en 4-åring. Lätt kladd vid gräddbullsätning och när syltmackorna ska in i munnen. Men nu är päronen hemma igen, så kan insupa lite Danielle Steel-bok.

Afternoon "tea"

Dags för lördagskaffet med lite tilltugg!
Trevlig lördag!



Ljusen gör det lite mysigt i det ruggiga vädret utanför fönstret.

Sång på scen

Wohooo!
Det verkar vänta sköna konserter på Grönan i sommar. Som jag ska köpa grönankortet. Köp det kompisar!
Innan eller efter konserten kan man ta sig ett åk. Min favorit är katapulten. Det drar så i magen. Like it!
Stämningen på Gröna Lund är så najs. Fullt av liv liksom. Stötte sist på Robyn. Känner ni till henne?
Några konserter som jag speciellt ser fram emot är The Arks sista, den 16 september. Orup kör den 12 augusti, och Oscar Linnros den 1 september.
Oooo. Ooooo. Oooooooo.

Puuh

Som det gör ont att sjukgymnastisera. Tur att jag bara behöver göra det 2 ggr per dag. Tanken är att jag ska tänja ut mina muskler igen efter att de levt i exil i två månader. Men det var jobbigare o ondare än jag trodde...
Men har en Maxer på kylning som efterrätt ;)

Sommar, sommar!

För någon dag sen fick jag en avi och kunde hämta ut några klänningar jag klickat hem från H&Ms shop! Den nedersta klänningen valde jag visserligen i ljusrosa.
Så nu ser jag fram emot en fin, härlig sommar, med mycket sol, bad, klänningar, stora örhängen, vänner och utehäng!

Igår besökte jag sjukgymnasten och det var svettigt värre. Vi gjorde massa övningar som jag dagligen ska göra hemma för att bli smidig med foten, för nu är det stelt. (Kan till exempel inte gå ner för trappor som vuxna gör. ) Så jag ska öva flitigt. Vill ju bli fine. Hon menade till och med på att det inte ska dröja allt för länge tills jag kan börja lättjogga. (Vad nu alltför länge betyder vet jag inte hehe). Men blev iallafall glad när hon sa att det såg bra ut, med min gångstil och så.

PS. Idag fyller flest folk år. Visst 9 månader sen industrisemestern tog slut. (Viktig info! ;))

Ett, två, tre

Jag har gått mina första steg! Utan kryckor, utan sko.
Är så själaglad så det finns inte. Jag kan röra mig själv, utan stöd. För dig kanske detta känns fjantigt o så självklart. O det har det alltid för mig också gjort. Men nu bara är jag så glad, och så stolt över mig själv. Jag kan gå! Vilken känsla.
Ikväll väntar sjukgymnast.

No-gipsföljetången fortsätter ;)

Nu har jag varit utan det rosa i knappt två timmar.
Detta läge har jag LÄNGTAT efter, då jag åter igen kan klia på mitt ben. Det är bara en stödstrumpa i vägen.
Men minuterna innan gipsteknikern sågade bort gipset infall sig en hemsk rädsla. Hur ska mitt ben klara sig utan detta skydd?? Tänk om benet går i bitar?
Men på några sekunder (eller kanske en minut) var gipset väck. Hårigt var mitt skinn och inte speciellt fräscht. Skämdes när en ung man (läkare) kom o kollade till det. Men han tog på sig handskar. (Tur för honom ;)).
Nu ska jag börja gå som vanligt. Känns crazy så än så länge så kör jag stödstrumpa, hjälpsko och kryckor. Gör ändå en aning ont vid knölen på foten.
Redan imorn ska jag till sjukgymnasten. Hallelulija! Får väl reda på ett o annat som ska göras. Efter två månaders ligg-tid har jag galet ont i ryggen. Käkar värktabletter för det. Så massage för rygg hade suttit fint och fotvård för fossingarna skulle behövas. Det ska jag unna mej!
Nu har jag metallinplantat i foten, som det så fint heter =) Så har ett kort jag ska visa upp när jag ska flyga, för att de ska fatta varför det piper om hela mej vid säkerhetskontrollen. Pinsamt! haha (Den ska även visas upp hos tandläkaren. Varför Granström o Bergendahl?)
Nu ska jag visst ha högläge igen för svullanden som ska dyka upp lite då o då. Så keep up the good work eller nåt =)