Nu har jag varit utan det rosa i knappt två timmar.
Detta läge har jag LÄNGTAT efter, då jag åter igen kan klia på mitt ben. Det är bara en stödstrumpa i vägen.
Men minuterna innan gipsteknikern sågade bort gipset infall sig en hemsk rädsla. Hur ska mitt ben klara sig utan detta skydd?? Tänk om benet går i bitar?
Men på några sekunder (eller kanske en minut) var gipset väck. Hårigt var mitt skinn och inte speciellt fräscht. Skämdes när en ung man (läkare) kom o kollade till det. Men han tog på sig handskar. (Tur för honom ;)).
Nu ska jag börja gå som vanligt. Känns crazy så än så länge så kör jag stödstrumpa, hjälpsko och kryckor. Gör ändå en aning ont vid knölen på foten.
Redan imorn ska jag till sjukgymnasten. Hallelulija! Får väl reda på ett o annat som ska göras. Efter två månaders ligg-tid har jag galet ont i ryggen. Käkar värktabletter för det. Så massage för rygg hade suttit fint och fotvård för fossingarna skulle behövas. Det ska jag unna mej!
Nu har jag metallinplantat i foten, som det så fint heter =) Så har ett kort jag ska visa upp när jag ska flyga, för att de ska fatta varför det piper om hela mej vid säkerhetskontrollen. Pinsamt! haha (Den ska även visas upp hos tandläkaren. Varför Granström o Bergendahl?)
Nu ska jag visst ha högläge igen för svullanden som ska dyka upp lite då o då. Så keep up the good work eller nåt =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar