Tuppa!

Asså det känns galet. Eller rättare sagt sjuukt sorgligt. Det är nu beslutat, slått i bordet, att mamma o pappa ska flytta från Tuppa. De har helt enkelt bestämt sig för att köpa ett hus på landet (märk väl, LA är inte landet). Huset ska visst vara fashionabelt, fantastiskt o helt underbart. De (päronen alltså) poängterar att huset har solterass. Terassen går runt huset, och det är bara att följa solen hela dagen lång. Precis som om det skulle beröra mej ;) Nu är det så här att jag bor ju faktiskt inte hemma längre. Jag är väl x antal år gammal, o borde inte lägga mej i hur mina päron väljer att bo. Men ändå känns det så sorgset! Tänk om jag skulle få bestämma. Nu har jag tre timmar kvar i denna lya, och sen ska jag dra mej tillbaka till hufvudstan. Vid mitt nästa besök så ska jag ta mej ut till landsbygden. De 15 åren som vistats i detta hushåll är förbi. Solningen på sköna balkongen är historia, så även badmintonmatcherna i gympahallen och studenfesterna i samma lokal. De 1 ½ minuterna till Hemmakväll finns inte mer. Utan nu får jag ta bilen. Låter som att jag e bitter. O det e jag nog. (Okej kanske bara lite.) Shit va trist det e med flytt från något kärt ställe. (Ja, fast jag egentligen inte bor här mer. ) Jag skulle ju kunna köpa denna lägenhet. Men i LA vill jag ju inte bo. Bara semestra. Ja, jag önskar, o även säkert du, att mamma o pappas nya ställe blir riktigt riktigt bra. Vi får väl se om vi kan bygga upp tennisbana på tomten och fotbollsmål, som brorsan här om dan snacka om. Will see. Välkommen på besök, säger jag å Sirviös vägnar :D



Jes, hem kära hem. Strax fd hem kära hem.