Tuppa!

Asså det känns galet. Eller rättare sagt sjuukt sorgligt. Det är nu beslutat, slått i bordet, att mamma o pappa ska flytta från Tuppa. De har helt enkelt bestämt sig för att köpa ett hus på landet (märk väl, LA är inte landet). Huset ska visst vara fashionabelt, fantastiskt o helt underbart. De (päronen alltså) poängterar att huset har solterass. Terassen går runt huset, och det är bara att följa solen hela dagen lång. Precis som om det skulle beröra mej ;) Nu är det så här att jag bor ju faktiskt inte hemma längre. Jag är väl x antal år gammal, o borde inte lägga mej i hur mina päron väljer att bo. Men ändå känns det så sorgset! Tänk om jag skulle få bestämma. Nu har jag tre timmar kvar i denna lya, och sen ska jag dra mej tillbaka till hufvudstan. Vid mitt nästa besök så ska jag ta mej ut till landsbygden. De 15 åren som vistats i detta hushåll är förbi. Solningen på sköna balkongen är historia, så även badmintonmatcherna i gympahallen och studenfesterna i samma lokal. De 1 ½ minuterna till Hemmakväll finns inte mer. Utan nu får jag ta bilen. Låter som att jag e bitter. O det e jag nog. (Okej kanske bara lite.) Shit va trist det e med flytt från något kärt ställe. (Ja, fast jag egentligen inte bor här mer. ) Jag skulle ju kunna köpa denna lägenhet. Men i LA vill jag ju inte bo. Bara semestra. Ja, jag önskar, o även säkert du, att mamma o pappas nya ställe blir riktigt riktigt bra. Vi får väl se om vi kan bygga upp tennisbana på tomten och fotbollsmål, som brorsan här om dan snacka om. Will see. Välkommen på besök, säger jag å Sirviös vägnar :D



Jes, hem kära hem. Strax fd hem kära hem.

Juleglad

Jag e så himla tacksam.
Tacksam över så himla många saker.
Just nu brer jag ut mej som in i på ett sveriges-järnvägståg. Hur mkt jag än vill kan jag inte nå grannens knäskål. Snacka om nivå. Detta e första klass!
Precis i dagarna har jag klarat av en flytt. Eller jag o jag, utan jag o lite vänner. O nu e det klart, o jag e Spångabo. Har just nu den där spännande-känslan i kroppen då man bor på ngt ställe som man inte riktigt känner till. Jag måste luska in, eller kolla in, biblioteket, lära mej tågtider, o vet inte säkert hur jag tar mej hem. Tur att man äger en mobiltelefon.
Idag e jag ledig. O den dagen är betald. Hur fint e inte det så säg?
Om några timmar entrar jag päronens hem. Mamma har säkert (kan nu hoppas att hon läser detta så det e gjort ;)) fyllt kylen med keso, Pepsi Max o ngt annat gott. Oh jes!
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska klaga på?! Kanske att jag lämnar hufvudstan, som jag ändå diggar rejält. Som tur e köpte jag en pocket i pocketshopen som just handlar om staden Stockholm. Hurra!
LA nästa!

JAAAAAAAAAAAA!!

Jullov, jullov, jullov, jullov, julloooov!!!
Jo, jag tackar ja!
Asså vilken känsla. Jag älskar ju "Den blomstertid nu kommer..". Tyvärr kördes inte den idag. Kanske en annan gång.
Nu ska jag hem o packa, för imorn e det flytt. Crazy. Sen ska det njutas som in i av jullooov!

Lite tårta i fikarummet innan det bär hemmåt från Askebyskolan.

Du kommer bli så sjuuuukt imponerad

Jes, hoppas du kommer klara av att läsa det jag nu skriver... Ja, du kan ju alltid stänga ner denna sida. Ja, du vet klicka på krysset där uppe till höger, om det bara blir för mycket.

Kan ju säga att detta inlägg går i hufuvdstadens tecken. (Jes, just därför dessa vackra foton, där jag själv är fotograf). Jo, om si så där fyra veckors tid säger jag adjö till hotmail och går in i en ny fas i livet. Ja, du kanske säger att jag e ålderdomlig då du kanske har yahoo, eller nåt sånt "coolt". Men jag Linda, kommer inte ha vilken adress som helst, utan följande: linda.sirvio@stockholm.se Ja, känn på den du!

Säger bara att det är inte helt fel att va anställd av Stockholm stad. Nu tycker jag att vi alla, tillsammans med Berghagen, stämmer in i: Stockholm i mitt hjärta.... Läser du fortfarande, eller e du för imponerad?! ;)