Landskrona Bois, tjallalllallalalaaa!!

Denna kväll var precis som dagen i alperna.
Jag o Filippa o Erkki, som vår finske vän hette, åkte loss i backarna i Schweiz en underbar aprildag (eller så var det mars) förra året. Utsikten var magnifik, o vi funderade över hur denna dag för evigt skulle etsas fast i våra sinnen. Det va ju så sjuuukt fint överallt. Vilka alpberg o vilken vit snö. För vit var den.

Nu är det så att jag har svårt att beskriva kvällens händelse i ord, den måste upplevas. Så om denna bloggrej blir kort, så vet du varför.
Under dagens eftermiddag hade jag äran att fika o tjattra hos the crossnetpeople. Dem hänger ju bara på ett cykelavstånd från vårt hem. Jäj! När jag sedan andfådd kom hem kände jag en tristess komma över mej. Hur skulle denna dag sluta?? Kvällens plan var att vi skulle ta oss till Nautilus Hammarby Sjöstad o köra träning i form av spinning. O det e ju kul. Nån gång.
Under mina funderingar utbrast Filippa Hagel:
"Det e ju BOIS:a match i stan idag. Hur långt är det till Grimsta IP??" http://www.sl.se/ är ju en säker källa, o vi (datorn) kom på att om vi skulle sticka om en kvart skulle vi hinna till start. Sagt o gjort. På med kläderna o uut!!
Kanske ska säga att det då är LANDSKRONA Bois vi talar om. Alltså hemmalaget från Skåne!! Skåne i vårt hjärta!

Efter nån timmes resa hittade vi fram till IP:n o en boisarklack. Snacka om att dialekten ledde oss till rätt klack. Ingen tar fel på om det är en skåning eller inte. Först kände jag mej som en skådis, som försökte tala skånska (jag menar man kan ju inte tala stockholmska i en skånsk klack). Men efter ett tag så var jag ett med det. Det var jag. Jag, Linda Sirviö, en äkta skåning.

Vilken härlig känsla att stå o heja fram Boisar-laget. Laget framför alla andra. Vi var som en stor familj som bara älskade vårt lag. Sjöng för fulla muggar o klappade snyggt i takt, ibland i allafall. Det var ju då jag o Filippa o massa gubbar. Men vad gör det?? Vi älskar ju Landskrona BOIS!! En stund startade jag o Fillay till o med klacken o alla bara sjöng på. Jäää!!! Vilken impact, redan på vår första bortamatch hehe
Nu har vi skrivit in oss på nån lista. Vet inte riktigt vad det var. Men kriterierna var att vi hejar på Bois o inte sviker dem typ. Självfallet svarade vi JA på det. Så den 6 maj väntar match i Uppsala. Dit ska vi!!
Seger blev det förstås till Landskrona. Brommapojkarna fick stryk med 3-2. Mohahahah!!
Höjdpunkten var när vi i slutet av matchen ställde oss vid staketet. Alla spelare kom fram o tackade oss o tog oss i hand. Wau!! Dem såg oss i ögonen o var såå tacksamma över att vi var där! (tror jag starkt på iallafall) Om det va nåt jag då kände, så var det att jag blev sedd. O LA:s målvakt, jaaa....vilken heting.
Vilken afton!! Säger bara: tack för en god match! O jes, känner mina tår igen.