Sjukt stolt!!

Vet inte när jag sist va så här stolt över något jag själv har skapat....
Minns som igår, när vi på fysiken i högstadiet skulle bygga motorer (eller vilket ämne det nu är man gör sånt i) o min av någon anledning inte fungerade, eller när vi på elkunskapen i gymnasiet skulle konstruera ngt, vad det nu var... så va jag ofta sist klar o fick inte riktigt till det. Fick ju ändå mvg i ämnet, men det e en annan historia, o ska inte skryta för mycket om det här ;) hehe


Men igår så skulle vi ha lite av "julkväll" med gamla klassisarna. Tulay, en av vännerna, föreslog i vår planeringskonversation per mail, att vi skulle göra pepparkakshus. Vilken idé tänkte jag. Mkt lääängesen jag gjorde sånt o sen att jobba ihop o tillsammans få fram ett snyggt hus, det e väl inga problem. Men igår på plats så visade det sig att vi skulle göra var sin!! Måste ge värsta elogen till Tulay som gjort alla husdelarna sen innan. Men nu skulle vi skapa själva heheh Hur skulle detta gå?!

På min högra arm har jag ett ärr från min hårda barndom, hehe okej, den va inte så himla hård. Jag e ju äldst av syskonen, så har väl alltid fått regera. Men minns en dagen-före-julafton för kanske 15 år sen, då vi skulle göra ett pepparkakshus. Allt gick väldigt fint o det va alldeles säkert värsta julstämningen hemma. Men så skulle broder min kolla till sockret som skulle stekas, för att sen med det klistra ihop husdelarna med. David skulle väl se att sockret hade rätt konsistens o han va redo att börja sitt byggjobb. Men min arm va mkt nära, typ lite föör nära, o det sa bara dripp, dropp, dropp, o sockret hamna på min bara arm. Nu kanske det här låter som en vacker liten historia, men kan säga att det va allt annat än det. Det gjorde sjuuuuukt ont. Kan meddela att sockret är varmt när det värms upp. Galet varmt!! Än idag har jag ett vackert ärr på armen, o även lite på fingrarna. Men iallafall, det jag vill komma till hehe e att har nog haft lite fobi mot rinnande socker under ALLA dessa år (låter som jag e pensionär). Men under gårdagen flöt allt på riktigt bra. Hade ju iförsig en långärmad, men man ska ju inte gå för hårt fram, utan jobba med fobierna lite i taget, eller hur?!
Men blev så lycklig över huset, så när det skulle fraktas hem, så ville jag mer än gärna bära den i en genomskinlig påse, så att alla kunde se den :D Men det blev en lila påse, men nu står den snyggt här hemma på köksbordet!!
Mina medstudenter jobbade med fina raka linjer, o jag körde nog mer Villa Villekulla-stuket. Pippi e ju bara bäst. O sen e den godare o äta när det finns massa grejer på :D
Det va helt enkelt en nice kväll med god mat (skinkan va inte o leka med), kul pyssel, gött sällskap o goda, mycket goda lussekatter!!!
Tack vänner för gårdagens afton!! O tack Tulay för all förberedelse, var himla fint!!!

Mitt kära hus ------>